På villovägar, och landar i Omberg

När vi denna gång lämnade Linköping en torsdagseftermiddag i juni, hade vi egentligen ställt sikte på ställplatsen i Borghamn. När vi kom dit var tyvärr alla platser på ställplatsen upptagna. Dock så var platsen som sådan jättefin, så nära Vättern att du kan doppa tårna i vattnet från husbilen. Något litet café fanns det också, och överlag helt enkelt en supermysig plats. Vi kommer nog att återvända hit vid ett senare tillfälle (Linnéa kom dock med inspelet att det kan vara bra att då ha med sig en flyväst, alternativt en son som lugnat ner sig lite).

Hur som helst, som så många gånger förr i husbilslivet så blir plan B precis lika bra, om inte bättre, än ursprungsplanen. Den här gången hamnade vi i Omberg, närmare bestämt på Hjässatorget alldeles intill själva toppen på berget som kallas Ombergs hjässa.

När vi kom fram på kvällen hade vi redan ätit, så den typen av kvällsbestyr slapp vi. Istället kunde vi lägga lite tid på att utforska omgivningarna redan på kvällen. Först hade vi tänkt att cykla en sväng, men där tänkte vi visst inte till riktigt. Att vara på toppen av ett berg innebär ju visserligen att det är nedförsbacke vart man än cyklar. Men det innebär också världens uppförsbackar när man sedan ska hem igen.

Istället tog jag Lowe i bärsele och Noomie i handen och gav mig ut på en av vandringlederna i skogen. Vi tog sikte på det som heter Mörkahålkärret, då både jag och Noomie tyckte att det lät spännande, och låg på lagom avstånd för en kvällspromenad. Skogen som sådan var helt fantastisk att gå omkring i. Riktig sådan där trollskog som man föreställer sig den i sagorna. Mörkahålkärret var väll dock lite av en besvikelse, då det mest såg ut som en ovanligt blöt gräsplätt.

När vi kom tillbaka till husbilen för att kvällsfika litegrann, fick vi besök av den här lilla krabaten som kom och gick förbi precis bredvid bilen.

Vi var inte ensamma på platsen, utan en husbil och en husvagn hade också hittat upp på berget. Så sällskapligt men inte överbefolkat, helt perfekt. Grannen bredvid (med husvagnen) fick vi en chans till en liten pratstund med, vilket var trevligt. De hade en liten i Lowes ålder, och de hade även långtgående funderingar på att skaffa en husbil istället. Så för entusiester som oss var detta såklart superkul, och vi fick bidra med lite tips och tricks kring framtida husbilsköp. Den klassiska frågan ”Ja, men hur väljer man vilken man ska ha då?” kom upp, och var lika enkel att svara på som vanligt, det vill säga i det närmaste omöjlig.

I Omberg finns även Sveriges högsta träd att titta på, alldeles i närheten av Hjässatorget. Trädet ifråga är en silvergran som närmar sig sinnesjuka 50 meters höjd. Sådana träd ser man ju bara på film. Men enligt uppgift ska det finnas flera träd i skogarna runt Omberg som närmar sig denna massiva storlek.

Detta är dock första gången vi har haft problem med mottagningen till internet och telefoner. Jag antar att berget har en liten negativ effekt där. Men för den som planerar att fricampa på Ombergs Hjässa kan vetskapen om detta vara bra, om man till exempel har nära och kära som har en förmåga att vara lite oroliga av sig. Kom man väl upp på toppen av berget var det inga konstigheter, och man kunde också hitta vissa platser där man hade mottagning. Men just på själva parkeringen på Hjässatorget var det problematiskt.

Sammanfattningsvis är Ombergs Hjässa och Hjässatorget en superfin plats för fricamping. Även om vi såklart saknar vattnet (vilket ju är lite svårt att få till på en bergstopp), tycker vi att platsen kompenserar för detta med sin trollska sagoskog, fantastiska utsikt,  vandringsleder och utflyktsmål. En väldigt naturnära upplevelse, trots att det egentligen är en vanlig parkeringsplats. Problemet med mottagning drar dock tyvärr ner betyget något, då detta för oss är lite av en nödvändighet. Men vi kan definitivt tänka oss att återvända till denna mysiga och lite mystiska plats.