Smultronställen längs Utflyktsvägen

Smultronställen längs Utflyktsvägen

Visste ni att det finns en väg som faktiskt heter och är skyltad ”Utflyktsvägen”? Det gjorde i alla fall inte vi…fram tills igår vill säga.

Efter att under gårdagen ha landat på Arkösunds Camping, ville vi såklart även utforska Arkösund. Sagt och gjort så tog vi Pärlan de kanske 5 minuternas körväg ner till den lilla hamnen. Dagen bjöd tyvärr dock inte på så mycket till badväder, vilket rent krasst gjorde att det inte fanns så mycket att göra i Arkösund. Dessutom var det nationaldag, vilket gjorde att den lilla utställningen om djurlivet i skärgården var stängd. Dock tog vi en promenad bland klipporna, och visst är skärgården vacker. Det är svårt att påstå något annat.

Arkösund Skärgård
Arkösund Hamn

När vi tittat oss mätta på skärgårdsvyerna för den här gången, och det i ärlighetens namn började bli rätt kallt, hoppade vi in i Pärlan igen. På vägen till Arkösund hade vi nämligen sett en skylt mot en glassfabrik, och det fick vi ju såklart inte missa. På Sänkdalens Gård producerar man egen glass, som helt ärligt smakade himmelskt. Noomie tyckte chokladglassen var bäst, själv rekommenderar jag starkt jordnötskolan. Den lilla gårdsbutiken består egentligen bara av ett två kvadratmeters rum, där man går in, väljer glass och swishar betalningen. Hur smidigt som helst, och väl värt en liten avstickare.

Sänkdalens Glass

Under glasspausen försökte vi googla lite grann för att se vart vi skulle styra färden härnäst. Valet föll på Oxelösund, vilket inte var så lång väg att köra från där vi var. Vägen dit såg också mysig ut (resan är målet, ni vet 😉 ), med ganska mycket småvägar. Vi ställde GPSen, och vid första vänstersvängen såg vi skylten mot Utflyktsvägen. Självklart var det givet att välja den vägen, och försöka ta reda på vad som avses med den.

Utflyktsvägen – Smultronställen från Bråviken till Stockholms södra skärgård

Ganska snart var det dags att stanna för att göra lunch, och precis där vi stannade såg vi skylten mot ett kafferosteri. Är det något man inte har några vidare diskussioner om, eller kompromissar med i vår familj så är det vikten av bra kaffe. Så när vi slängt i oss maten åkte vi ner till hamnen i Kvarsebo, där vi snabbt hittade Qvarsebo Kaffe. Här tog vi såklart var sin kopp kaffe. Noomie fick en chokladboll och flädersaft, Linnéa åt någon lakritstårta, och jag åt den bästa biskvin jag kan minnas att jag ätit. På riktigt så är Qvarsebo Kaffe värt en egen utflykt, vilket fika! Stället ser inte så mycket ut för världen utifrån, men sannerligen kan skenet bedra.

Färja över Bråviken
Kvarsebo Kaffe, Qvarsebo Kaffe

På Qvarsebo Kaffe hittar vi en broschyr som förklarar vad Utflyktsvägen går ut på. Tydligen har man gjort en gemensam satsning på turismen längs hela vägens sträckning från Bråviken till Stockholms södra skärgård. När vi själva åkte längs vägen kunde vi konstatera att det knappt gick 200 meter mellan varje gårdsbutik, sevärdhet eller annat utflyktsmål. Givet kunde vi inte stanna vid alla, men upplevde det som en väldigt mysig väg att köra, och som gjord för att utforska med husbil. Vidare följde vi Utflyktsvägen mot Oxelösund, med en liten avstickare till Jula i Nyköping för att köpa lite prylar till garaget i husbilen.

Vi stannade för natten på Strandstuvikens Camping (recension kommer under campingplatser), där jag till min egen förvåning upptäckte vid grindarna att jag varit förut. Jag och min fiskekompis Viktor bodde i en av stugorna här när vi deltog i SM-finalen i gäddfiske som gick här det året vi var med. Märkligt att jag hade noll igenkänning förrän vi stod precis vid portarna, men det säger en del om mitt ”fantastiska” lokalsinne. Summa summarum blev detta en dag i fikats tecken. Men å andra sidan, finns det något mer svenskt än just fika, och därmed en bättre aktivitet den 6e juni? 

Pärlan Husbil Burstner Lyseo
Säsongsstart 2020 – Gasolkaos och Slottsruiner

Säsongsstart 2020 – Gasolkaos och Slottsruiner

På sätt och vis kanske en sanning med modifikation, då vi faktiskt tillbringade nyår i Pärlan i år. Men på nått sätt känns det ändå som att det var den här helgen som säsongen 2020 drog igång på riktigt.

Första riktiga resan för i år får, på grund av rådande omständigheter, bli en resa kring Östergötland. Knappast negativt ur vår synvinkel, då detta fantastiska landskap har mycket kvar för oss att upptäcka. Det som framför allt kanske slagit oss de senaste dagarna är att Östgötaslätten består av ganska mycket mer än bara slätt. Vi har haft förmånen att se mycket av S:t Anna skärgård, vilket är fantastiskt vackert. I vår mening precis lika mycket naturupplevelse och vyer som förra årets tripp utmed västkusten, med skillnaden att man här är välkommen med husbil nästan var som helst.

Natten till idag tillbringade vi fricampades på en parkering tillhörande ett friluftsområde i ett naturreservat vid namn Svartdalen. Fricamping har verkligen sin alldeles speciella charm, och det är ett fantastiskt sätt att hitta lugnet.

Vad som kanske inte är riktigt lika fantastiskt är när gasolflaskan bestämmer sig för att ta slut mitt i natten, och man vaknar av att det är snudd på minusgrader i bilen. Den mentala styrka och spetsade psyke som krävs för att i det läget dra av sig täcket (och den lilla värmen som finns kvar), kravla sig ur högbädden, famla efter lite kläder i dunklet och ge sig ut i minusgraderna och koppla om gasolflaskor…den skulle nog göra självaste Gunde Svan avundsjuk. Hur som helst så känns det ju värt det när bilen väl blivit varm igen, och man får vakna av att en strålande vårsol bländar en genom takluckan. Eller ja…Linnéa, som låg kvar i sängen, tyckte i alla fall att det var värt det 😉

Under dagen tog vi sikte på S:t Anna, men på vägen såg vi att det utmed vägen var skyltat till en slottsruin, vilket kändes som en kul utflykt. Så vi styrde om litegrann och hamnade vid Stegeborgs slottsruin. Stegeborg har anor ifrån en fästning byggd på 900-talet, och sedan dess har otaliga kungligheter huserat på slottet. Idag är slottet helt klart en ruin, men lite häftigt är att själva högtornet finns kvar. 120 kronor kostar ett besök för hela familjen, och även om det inte är en heldagsutflykt så är det ganska mysigt att gå runt på slottsområdet. Speciellt för en annan som är historieintresserad. Betalar gör man smidigt med kort i automaten utanför. Vi läste även att det under sommarsäsongen finns möjlighet att hyra någon form av ljudguide för 50 kr per person, där Herman Lindqvist guidear genom ruinen. Kan tänkas att detta är ett kul komplement och förhöjer upplevelsen något. 

Miljöerna kring borgen är fantastiskt vackra, då skärgården gör att du stirrar som in i en tavla var du än tittar. I hamnområdet som ligger precis intill finns även ställplatser för husbilar, och även en camping på andra sidan linfärjan. Vi tänker att vi mycket väl kan tänkas oss att åka hit en kväll, ställa husbilen på ställplatsen, och gå och käka lite gott på hamnkrogen. Sen är det såklart tydligt att säsongen inte börjat ännu, då mycket fortfarande har vinterstängt. Dock var det kul att se att det var många husbilar som hittat ut, precis som vi. 

Vidare tog resan oss till S:t Anna, och billedes runt och ut på öarna. Här va så gott som allting stängt, så det fanns inte så mycket anledning att stanna till. Kanske vi får återkomma lite senare när camping- och båtlivet dragit igång på allvar. Vi ställde istället om siktet på Valdemarsvik, där ambitionen var att få tag på en ny gasolflaska för att slippa samma äventyr som natten innan. Detta gick dock inte så bra, då de som vanligtvis sålde gasol nere i hamnen även de hade vinterstängt. Vi bestämde oss därför för att ta in på ställplatsen i Valdemarsviks hamn, vilket vi, trots att det var vinterstängt till stor del även här, är mycket nöjda med. En recension på ställplatsen kommer som ett eget inlägg, men vi kan avslöja att det var ovanligt hög standard för en ställplats. Dessutom verkar personalen ha humor, vilket alltid är ett plus.

Nu tar vi kväll, och laddar både Pärlans och våra egna batterier för nya äventyr imorgon.