Smultronställen längs Utflyktsvägen

Smultronställen längs Utflyktsvägen

Visste ni att det finns en väg som faktiskt heter och är skyltad ”Utflyktsvägen”? Det gjorde i alla fall inte vi…fram tills igår vill säga.

Efter att under gårdagen ha landat på Arkösunds Camping, ville vi såklart även utforska Arkösund. Sagt och gjort så tog vi Pärlan de kanske 5 minuternas körväg ner till den lilla hamnen. Dagen bjöd tyvärr dock inte på så mycket till badväder, vilket rent krasst gjorde att det inte fanns så mycket att göra i Arkösund. Dessutom var det nationaldag, vilket gjorde att den lilla utställningen om djurlivet i skärgården var stängd. Dock tog vi en promenad bland klipporna, och visst är skärgården vacker. Det är svårt att påstå något annat.

Arkösund Skärgård
Arkösund Hamn

När vi tittat oss mätta på skärgårdsvyerna för den här gången, och det i ärlighetens namn började bli rätt kallt, hoppade vi in i Pärlan igen. På vägen till Arkösund hade vi nämligen sett en skylt mot en glassfabrik, och det fick vi ju såklart inte missa. På Sänkdalens Gård producerar man egen glass, som helt ärligt smakade himmelskt. Noomie tyckte chokladglassen var bäst, själv rekommenderar jag starkt jordnötskolan. Den lilla gårdsbutiken består egentligen bara av ett två kvadratmeters rum, där man går in, väljer glass och swishar betalningen. Hur smidigt som helst, och väl värt en liten avstickare.

Sänkdalens Glass

Under glasspausen försökte vi googla lite grann för att se vart vi skulle styra färden härnäst. Valet föll på Oxelösund, vilket inte var så lång väg att köra från där vi var. Vägen dit såg också mysig ut (resan är målet, ni vet 😉 ), med ganska mycket småvägar. Vi ställde GPSen, och vid första vänstersvängen såg vi skylten mot Utflyktsvägen. Självklart var det givet att välja den vägen, och försöka ta reda på vad som avses med den.

Utflyktsvägen – Smultronställen från Bråviken till Stockholms södra skärgård

Ganska snart var det dags att stanna för att göra lunch, och precis där vi stannade såg vi skylten mot ett kafferosteri. Är det något man inte har några vidare diskussioner om, eller kompromissar med i vår familj så är det vikten av bra kaffe. Så när vi slängt i oss maten åkte vi ner till hamnen i Kvarsebo, där vi snabbt hittade Qvarsebo Kaffe. Här tog vi såklart var sin kopp kaffe. Noomie fick en chokladboll och flädersaft, Linnéa åt någon lakritstårta, och jag åt den bästa biskvin jag kan minnas att jag ätit. På riktigt så är Qvarsebo Kaffe värt en egen utflykt, vilket fika! Stället ser inte så mycket ut för världen utifrån, men sannerligen kan skenet bedra.

Färja över Bråviken
Kvarsebo Kaffe, Qvarsebo Kaffe

På Qvarsebo Kaffe hittar vi en broschyr som förklarar vad Utflyktsvägen går ut på. Tydligen har man gjort en gemensam satsning på turismen längs hela vägens sträckning från Bråviken till Stockholms södra skärgård. När vi själva åkte längs vägen kunde vi konstatera att det knappt gick 200 meter mellan varje gårdsbutik, sevärdhet eller annat utflyktsmål. Givet kunde vi inte stanna vid alla, men upplevde det som en väldigt mysig väg att köra, och som gjord för att utforska med husbil. Vidare följde vi Utflyktsvägen mot Oxelösund, med en liten avstickare till Jula i Nyköping för att köpa lite prylar till garaget i husbilen.

Vi stannade för natten på Strandstuvikens Camping (recension kommer under campingplatser), där jag till min egen förvåning upptäckte vid grindarna att jag varit förut. Jag och min fiskekompis Viktor bodde i en av stugorna här när vi deltog i SM-finalen i gäddfiske som gick här det året vi var med. Märkligt att jag hade noll igenkänning förrän vi stod precis vid portarna, men det säger en del om mitt ”fantastiska” lokalsinne. Summa summarum blev detta en dag i fikats tecken. Men å andra sidan, finns det något mer svenskt än just fika, och därmed en bättre aktivitet den 6e juni? 

Pärlan Husbil Burstner Lyseo
Säsongsstart 2020 – Gasolkaos och Slottsruiner

Säsongsstart 2020 – Gasolkaos och Slottsruiner

På sätt och vis kanske en sanning med modifikation, då vi faktiskt tillbringade nyår i Pärlan i år. Men på nått sätt känns det ändå som att det var den här helgen som säsongen 2020 drog igång på riktigt.

Första riktiga resan för i år får, på grund av rådande omständigheter, bli en resa kring Östergötland. Knappast negativt ur vår synvinkel, då detta fantastiska landskap har mycket kvar för oss att upptäcka. Det som framför allt kanske slagit oss de senaste dagarna är att Östgötaslätten består av ganska mycket mer än bara slätt. Vi har haft förmånen att se mycket av S:t Anna skärgård, vilket är fantastiskt vackert. I vår mening precis lika mycket naturupplevelse och vyer som förra årets tripp utmed västkusten, med skillnaden att man här är välkommen med husbil nästan var som helst.

Natten till idag tillbringade vi fricampades på en parkering tillhörande ett friluftsområde i ett naturreservat vid namn Svartdalen. Fricamping har verkligen sin alldeles speciella charm, och det är ett fantastiskt sätt att hitta lugnet.

Vad som kanske inte är riktigt lika fantastiskt är när gasolflaskan bestämmer sig för att ta slut mitt i natten, och man vaknar av att det är snudd på minusgrader i bilen. Den mentala styrka och spetsade psyke som krävs för att i det läget dra av sig täcket (och den lilla värmen som finns kvar), kravla sig ur högbädden, famla efter lite kläder i dunklet och ge sig ut i minusgraderna och koppla om gasolflaskor…den skulle nog göra självaste Gunde Svan avundsjuk. Hur som helst så känns det ju värt det när bilen väl blivit varm igen, och man får vakna av att en strålande vårsol bländar en genom takluckan. Eller ja…Linnéa, som låg kvar i sängen, tyckte i alla fall att det var värt det 😉

Under dagen tog vi sikte på S:t Anna, men på vägen såg vi att det utmed vägen var skyltat till en slottsruin, vilket kändes som en kul utflykt. Så vi styrde om litegrann och hamnade vid Stegeborgs slottsruin. Stegeborg har anor ifrån en fästning byggd på 900-talet, och sedan dess har otaliga kungligheter huserat på slottet. Idag är slottet helt klart en ruin, men lite häftigt är att själva högtornet finns kvar. 120 kronor kostar ett besök för hela familjen, och även om det inte är en heldagsutflykt så är det ganska mysigt att gå runt på slottsområdet. Speciellt för en annan som är historieintresserad. Betalar gör man smidigt med kort i automaten utanför. Vi läste även att det under sommarsäsongen finns möjlighet att hyra någon form av ljudguide för 50 kr per person, där Herman Lindqvist guidear genom ruinen. Kan tänkas att detta är ett kul komplement och förhöjer upplevelsen något. 

Miljöerna kring borgen är fantastiskt vackra, då skärgården gör att du stirrar som in i en tavla var du än tittar. I hamnområdet som ligger precis intill finns även ställplatser för husbilar, och även en camping på andra sidan linfärjan. Vi tänker att vi mycket väl kan tänkas oss att åka hit en kväll, ställa husbilen på ställplatsen, och gå och käka lite gott på hamnkrogen. Sen är det såklart tydligt att säsongen inte börjat ännu, då mycket fortfarande har vinterstängt. Dock var det kul att se att det var många husbilar som hittat ut, precis som vi. 

Vidare tog resan oss till S:t Anna, och billedes runt och ut på öarna. Här va så gott som allting stängt, så det fanns inte så mycket anledning att stanna till. Kanske vi får återkomma lite senare när camping- och båtlivet dragit igång på allvar. Vi ställde istället om siktet på Valdemarsvik, där ambitionen var att få tag på en ny gasolflaska för att slippa samma äventyr som natten innan. Detta gick dock inte så bra, då de som vanligtvis sålde gasol nere i hamnen även de hade vinterstängt. Vi bestämde oss därför för att ta in på ställplatsen i Valdemarsviks hamn, vilket vi, trots att det var vinterstängt till stor del även här, är mycket nöjda med. En recension på ställplatsen kommer som ett eget inlägg, men vi kan avslöja att det var ovanligt hög standard för en ställplats. Dessutom verkar personalen ha humor, vilket alltid är ett plus.

Nu tar vi kväll, och laddar både Pärlans och våra egna batterier för nya äventyr imorgon.

Klipporna på Koster

Klipporna på Koster

Idag satte vi siktet ut i skärgården, närmare bestämt till sydkoster. Koster är ju ett namn man hört många gånger, men vi insåg både jag och Linnéa att vi faktiskt inte visste någonting alls om ön (eller de två öarna, om man ska vara nogräknad.). Sagt och gjort, efter att ha vaknat upp på en ställplats bara ett par minuter ifrån Strömstad hamn, slängde vi i oss frukost, packade utflyktsväskan och klev på båten ut till Koster. Överhuvudtaget en väldigt bekväm och smidig resa, tydligen så går det till och med bussar ifrån ställplatserna så att man inte behöver ta bilen in om man vill.

 

 

Under resan ut i skärgården åkte jag på att jobba lite, så jag såg mest en laptopskärm under den resan. En knapp halvtimme tog det, och Noomie tyckte såklart det var superspännande att åka båt. Och visst är det en mäktig syn när man närmar sig den lilla ön ute i det stora havet. Det är inte svårt att förstå att livet här måste vara något helt unikt. Det är nästan så att man inte vill komma och ”störa” i idyllen. Och visst är det vackert, fantastiskt vackert.

Första stoppet blev Naturum, ett slags muséum eller utställning som tydligen finns vid alla våra nationalparker (detta hade vi inte heller någon aning om). Syftet är att utbilda och informera om reservatet och det unika djurlivet som finns både över och under ytan kring öarna. Nationalparken Kosterhavet är mycket speciell, då det dels är en marin nationalpark (det vill säga att det mesta av den ligger under ytan), dels för att det är en nationalpark där det i själva parken fortfarande bedrivs ett aktivt yrkesfiske. Räktrålningen och hummerfisket är en uppenbart stark del av den Kosterska identiteten, och det var häftigt att se hur detta kan fortgå i harmoni med havet och naturen.

Noomie tyckte att resan helt klart hade två riktiga höjdpunkter: Dels en ”springbana” på naturum där man skulle trycka på en knapp, springa så fort man kunde, och sedan fick se på en skylt vem man var snabb som. Damen var oförskämt stolt över att vara lika snabb som en öring, nästa gång siktar hon på att nå makrillnivå. (Det fanns även en våg där man kunde väga sig för att få ett liknande resultat…pappa var inte skitimponerad över att bli en knubbsäl).

Den andra höjdpunkten var såklart det självklara: Krabbmete ifrån bryggan. Jag och Noomie hade lite problem med att komma igång, och det tog en stund innan vi fick upp den första. Men sedan jag fått in rätta knycken, och Noomie fått tag i en håv var vi rena krabbskräcken kan jag lova. En riktig höjdarstund tillsammans med dottern, och det rekommenderas skarpt. Linnéa och Lowe satt såklart en bit bort och hejade på för allt de va värda, och Noomie sprang stolt och visade lillebror vilken häftig fångst vi fixat.

 

 

Naturreservat Koster
Krabbor på Koster
Krabbor på Koster

Så…vad tycker vi om Koster? Helt klart värt ett besök för de flesta. Vi kan absolut tänka oss att åka tillbaka, särskilt när Lowe blivit lite större. Nu blev vi lite ”låsta” till att hänga kring hamnen och det som fanns i absolut promenadavstånd, då vi inte kommit på något smart sätt att köra Lowe i cykelkärra ännu (någon som har nått tips?).  Så vi tror att det finns mycket mer att upptäcka på denna ö, och säkert även på syskonön i norr. Vi summerar en härlig dag, med nya äventyr i ryggsäcken, när vi nu släcker lampan på Lagunens camping i Strömstad.

Mooot Strömstad!

Mooot Strömstad!

”Vart ska ni åka nudå?”
”Strömstad.”
”Jaha! Vad ska ni göra där?”
”Eeeeh… vet inte?”

Så himla typiskt oss XD 

Nu fick vi för oss för ett par veckor sen att Västkusten skulle bli en bra semester-sträcka.
”Vi kan ta sikte på Strömstad och sen köra söderut och se vart vi hamnar!”
Så det är planen, tills vi om cirkus två veckor vänder Norrut och ska besöka lite vänner runt Skillingaryd (och Martin ska jobba lite)..
Så, vad har Strömstad att erbjuda? Jag kör google medans Martin kör husbilen.

Hittade en riktigt cool camping ”Daftö” som marknadsför sig som ”äventyrscamping” med piratteater, massa lekplatser,
öventyr för barnen, åkattraktioner….. för 800:- natten?!
WTF!? V har liksom med oss vår egen säng… och kök…. och toa…. vi vill ha lite el och om man ska lyxa till det, ett servichus med diskmöjlighet,
toa och dusch. ÅTTAHUNDRA SPÄNN?!
Smålänningnen i mig tog över, nejnej där vi får vi nog dra en gräns asså, så kul ska vi inte ha.

 

”Det finns en marin nationalpark.. tydligen Sveriges enda.. den lär vi väl åka till?”
Det visar sig vara en hel ö-värld med flera öar, vandringsleder, båtturer…. säkert restauranger, caféer, lekparker mm också.
Vi ska försöka hitta en ställplats inärheten av hamnen, så tar vi första båtturen ut till Syd-Koster imorgon och gör en heldag vid nationalparken.
Man kan fiska krabbor, besöka klappakvarium, bada i havet, äta räkor.. Det blir nog mycket räkor på den här semestern..! XD

 

När vi är ute och åker passerar vi riktigt mycket fin natur på vägen. Sjöar precis vid vägkanten, och maffiga pråliga hus vid skogsbrynen..
Det är ett vackert land vi bor i! Vägarna är ibland så raka och så långa, att man hinner tröttna på utsikten.
Vi passerar löjligt små byar och samhällen, som vi aldrig hört talas om. Och skog. Väldigt mycket skog.

Noomie sitter för det mesta nööjd med sina pysselböcker och målar/färglägger eller klistrar klistermärken, och annars åker plattan fram.
Lowe sover, korta stunder kan han vara nöjd och prata eller pilla med nån leksak, men för det mesta sover han gott iklädd en tunn body och mjuka strumpor.
(Inte på nätterna dock… #bebislogik)

Iframsätet sitter vi och sjunger country och planerar nästa stopp. Vi planerar aldrig mycket längre än ett dygn. Mest för att… vi ändrar oss så mycket XD
och, man skulle nog behöva göra en lite noggrannare planering från början om det skulle fungera,
vi har ju bara en utgångsplan..; ”Västkusten! Vi tar oss till strömstad, kör söderut och ser vad vi hittar!”

Snart framme i Strömstad!