Säsongsstart 2020 – Gasolkaos och Slottsruiner

Säsongsstart 2020 – Gasolkaos och Slottsruiner

På sätt och vis kanske en sanning med modifikation, då vi faktiskt tillbringade nyår i Pärlan i år. Men på nått sätt känns det ändå som att det var den här helgen som säsongen 2020 drog igång.

Första riktiga resan för i år får, på grund av rådande omständigheter, bli en resa kring Östergötland. Knappast negativt ur vår synvinkel, då detta fantastiska landskap har mycket kvar för oss att upptäcka. Det som framför allt kanske slagit oss de senaste dagarna är att Östgötaslätten består av ganska mycket mer än bara slätt. Vi har haft förmånen att se mycket av S:t Anna skärgård, vilket är fantastiskt vackert. I vår mening precis lika mycket naturupplevelse och vyer som förra årets tripp utmed västkusten, med skillnaden att man här är välkommen med husbil nästan var som helst.

Natten till idag tillbringade vi fricampades på en parkering tillhörande ett friluftsområde i ett naturreservat vid namn Svartdalen. Fricamping har verkligen sin alldeles speciella charm, och det är ett fantastiskt sätt att hitta lugnet.

Vad som kanske inte är riktigt lika fantastiskt är när gasolflaskan bestämmer sig för att ta slut mitt i natten, och man vaknar av att det är snudd på minusgrader i bilen. Den mentala styrka och spetsade psyke som krävs för att i det läget dra av sig täcket (och den lilla värmen som finns kvar), kravla sig ur högbädden, famla efter lite kläder i dunklet och ge sig ut i minusgraderna och koppla om gasolflaskor…den skulle nog göra självaste Gunde Svan avundsjuk. Hur som helst så känns det ju värt det när bilen väl blivit varm igen, och man får vakna av att en strålande vårsol bländar en genom takluckan. Eller ja…Linnéa, som låg kvar i sängen, tyckte i alla fall att det var värt det 😉

Under dagen tog vi sikte på S:t Anna, men på vägen såg vi att det utmed vägen var skyltat till en slottsruin, vilket kändes som en kul utflykt. Så vi styrde om litegrann och hamnade vid Stegeborgs slottsruin. Stegeborg har anor ifrån en fästning byggd på 900-talet, och sedan dess har otaliga kungligheter huserat på slottet. Idag är slottet helt klart en ruin, men lite häftigt är att själva högtornet finns kvar. 120 kronor kostar ett besök för hela familjen, och även om det inte är en heldagsutflykt så är det ganska mysigt att gå runt på slottsområdet. Speciellt för en annan som är historieintresserad. Betalar gör man smidigt med kort i automaten utanför. Vi läste även att det under sommarsäsongen finns möjlighet att hyra någon form av ljudguide för 50 kr per person, där Herman Lindqvist guidear genom ruinen. Kan tänkas att detta är ett kul komplement och förhöjer upplevelsen något. 

Miljöerna kring borgen är fantastiskt vackra, då skärgården gör att du stirrar som in i en tavla var du än tittar. I hamnområdet som ligger precis intill finns även ställplatser för husbilar, och även en camping på andra sidan linfärjan. Vi tänker att vi mycket väl kan tänkas oss att åka hit en kväll, ställa husbilen på ställplatsen, och gå och käka lite gott på hamnkrogen. Sen är det såklart tydligt att säsongen inte börjat ännu, då mycket fortfarande har vinterstängt. Dock var det kul att se att det var många husbilar som hittat ut, precis som vi. 

Vidare tog resan oss till S:t Anna, och billedes runt och ut på öarna. Här va så gott som allting stängt, så det fanns inte så mycket anledning att stanna till. Kanske vi får återkomma lite senare när camping- och båtlivet dragit igång på allvar. Vi ställde istället om siktet på Valdemarsvik, där ambitionen var att få tag på en ny gasolflaska för att slippa samma äventyr som natten innan. Detta gick dock inte så bra, då de som vanligtvis sålde gasol nere i hamnen även de hade vinterstängt. Vi bestämde oss därför för att ta in på ställplatsen i Valdemarsviks hamn, vilket vi, trots att det var vinterstängt till stor del även här, är mycket nöjda med. En recension på ställplatsen kommer som ett eget inlägg, men vi kan avslöja att det var ovanligt hög standard för en ställplats. Dessutom verkar personalen ha humor, vilket alltid är ett plus.

Nu tar vi kväll, och laddar både Pärlans och våra egna batterier för nya äventyr imorgon.

Plans for Paris

Plans for Paris

Planeringen för sommaren har precis dragit igång här hemma. Visst kommer det att bli flera småutflykter med husbilen till studenter, bröllop och annat. Men det som framför allt hägrar är såklart vår första “stora” resa. Resan har ett bestämt mål: Disneyland i Paris. En barndomsdröm för mig som helt enkelt är dags att uppfylla, och vi har svårt att tro att Noomie inte skulle samtycka.

Vi räknar med 2 dagar på Disneyland och 2 dagar i Paris. Ryktet säger ju att Disneyland ska vara svindyrt, och kikar man på deras hemsida verkar det stämma. Men som någon slags “once in a liftime” vill vi ändå prova. Jag brukar säga att “Kalle Anka och co”-tidningarna var de som på 90-talet lärde mig läsa, och i varenda nummer avslutade man tidningen med någon form av reklam för Disneyland i Paris. Än idag kan jag minnas sagoslottet som alltid var på bilderna, alla tävlingar jag skickade in till (och aldrig vann), och den fantasivärld som skapades kring denna nöjespark. Får vi nu möjligheten…då måste vi dit.

Men sen då? Det är ganska mycket kvar av den åtminstone 3 veckor långa semestern. Vi har lyckats läsa oss till att om man gillar Champange och bubbligt vin (vilket både jag och Linnéa gör…galet mycket) så är staden Epernay i norra Frankrike är ett givet mål. Här kan man kanske spendera en dag. Normandie och Omaha Beach finns också med i planerna för att få se den historiska platsen för landstigning som innebar början på slutet av andra världskriget.

Några av de resmål vi tänkt oss hittils:

1. Paris
Disneyland är som sagt huvudmålet med resan, och utöver det räknar vi med ytterligare 2 dagar i Paris med Louvren, Triumfbågar, Eiffeltorn med mera.

2.Epernay
Gilar man bubbligt vin och inte minst champange så har vi lyckats läsa oss till att det är hit man ska. Tur att nya husbilen har stort lastutrymme och hög lastvikt 😉

3. Omaha Beach
Självklart vill vi se den historiska landstigningsplatsen och början på slutet på andra världskriget.

Har du något annat tips på vad man bör se i Frankrike? Hemvägen tänkte vi ta via Bryssel och sedan vidare till Amsterdam. Vad finns det här att upptäcka? Hjälp oss med idéer, vi är öppna för alla förslag och gärna lite halvudda/knäppa grejer 😉

Vi vill också tipsa om den superbra Youtube-serien “Gone Camping” som görs av camping.se

Här hittade vi inspirationen bland annat för besöket i Epernay. Ett superbra format med små korta klipp som inspirerar och triggar reslusten, men ändå lämnar väldigt mycket kvar att utforska. Finns många avsnitt, både om Sverige och Europa, och rekommenderas starkt.

Historien om vårt första, andra och tredje husbilsköp – Del 3

Historien om vårt första, andra och tredje husbilsköp – Del 3

För att förstå sammanhanget, rekommenderas starkt att du först läser del 1 och del 2, som du hittar genom att klicka på dem. Mycket nöje!

Här börjar nu den absolut bästa semester och sommar vi haft hittils. En underbar semester som ni som följer oss fått glimtar av i våra ordinarie blogginlägg. Alla delar har dock inte avslöjats ännu, utan i det här inlägget får ni lite mer “bakom kulisserna”. Det vi kan säga är att det var definitvt INTE tack vare Forsbergs Fritidscenter vi fick den fantastiska semester vi fick.

Utöver den första lilla övernattningen på hemmaplan, så gick den första resan gick först till Karlstad med en avstickare till Grums och senare till Kristinehamn. Vi var ute med bilen i en lite dryg vecka, och både jag, Linnéa, Noomie och Shaggy älskade husbilslivet från första stund (Lowe var kanske lite mer skeptisk, mest för att han inte kunde sitta klistrad på sin mamma hela tiden när vi körde). Vi lärde oss ganska snabbt hur bilen fungerade, och vad det verkade så fungerade allt precis som det skulle. Visst var bilen lite sliten och omodern, men allt fungerade. Efter den första veckan åkte vi hem med inget annat än en stark längtan att bara få ta oss ut igen.

Efter några veckors arbete är det dags att ge sig ut för andra gången. Det är nu saker och ting börjar spåra ur för andra gången, och nu rejält!

Faktum är att första gången det hela ballar ur är drygt 300 meter ifrån avfarten till Mantorp där bilen köptes. Vi har precis påbörjat resan och precis när vi passerar avfarten ska jag av någon anledning sänka farten med bilen, och släpper således gasen. Så fort motorbromsen går i, så stannar bilen. Japp, stannar! Motorn helt enkelt slås av från ingenstans. Vi rullar sakta ut i vägrenen och stannar. Jag startar om, och allt är som vanligt. Vi diskuterar hur vi ska göra, om vi ska avbryta semestern och lämna in bilen på reparation. Men eftersom allt verkar funka, bestämmer vi oss tillslut för att chansa och fortsätta semestern. När kör vidare igen beter sig bilen normalt, så både jag och Linnéa tänker att det måste bara varit någon tillfällig fnurra på tråden.

Med sikte på Strömstad rullar vi vidare, och ungefär halvvägs där börjar bilen bete sig märkligt igen. När man motorbromsar slår motorprotect-läget i. Bilen börjar gå illa och är kraftlös. Gasar man till litegrann så hoppar den igång igen och beter sig normalt. Således kör vi resten av vägen till Strömstad med extremt lite motorbromsande, och så fort vi får möjlighet stannar vi till hos Mekonomen Strömstad där vi träffar en supertrevlig kille. Jag beskriver felet för honom, och han följer med ut till bilen och kikar. Han säger som det är, att han såklart inte kan lämna några garantier för att det inte är någon fara, men att han tror att det inte är några problem för oss att fortsätta semestern. Delvis lättade, men med en oro i kroppen fortsätter vi trippen söderut längs kusten.

Vi fortsätter en fantastisk resa längsmed kusten, med en bil som ungefär varannan dag beter sig normalt och varannan dag beter sig skumt. Jag är också i telefonkontakt med Forsbergs som säger åt oss att de inte heller tror att det är några problem att fortsätta. Under resan gör vi flera stopp hos andra husbilshandlare, bara för att kika på vad som finns. Lite av en hobby vi skaffat oss under regniga dagar. Framför allt stannar vi på Hymer Center i Göteborg, där historien tar sin nästa vändning.

Det är en regning dag i Göteborg när vi kliver in på Hymer Center. Vi börjar gå runt och kika bland alla bilarna, lika imponerade av hur fina husbilar det finns som över hur mycket de faktiskt kan kosta. När vi som mest går där och florerar, sticker en av säljarna (som vi senare fick reda på heter Peter) in huvudet och frågar hur det går. “Jo tack, det går fint” svarar jag, “Vi bara tittar lite.” “Jaha, se där ja,” fortsätter Peter, “Vad tittar ni på för något?”

Här efter följer ett 5-10 långt samtal mellan oss och Peter, där han är genuint intresserad av vilka vi är, var vi kommer ifrån, hur det kommer sig att vi tittar på husbilar och så vidare. Efter detta säger han till oss att “Ni får jättegärna kika vidare såklart, men innan ni går så finns det en bil jag skulle vilja visa er. Har ni tid med det?” Självklart blir givetvis svaret, och vi blir visade ut på parkeringen och Peter öppnar dörren till en bil som checkar av exakt allt det vi pratat om att vi saknar i bilen vi har nu och som vi sett i andra bilar och tyckt om. Det enda som saknades var två USB-uttag vid den stora sängen, på vilket Peter svarar att”det är inga problem, det kan vi montera dit”. Behöver jag säga att det är en exakt likadan Bürstner Lyseo som vi nu gör våra turnéer i? Jag som själv jobbar med försäljning hela dagarna, kan inte annat än vara imponerad över den kompletta behovsanalys Peter gjorde, och det genuina intresse han visade i oss som kunder. Vi tog så klart en offert på den “perfekta” husbilen, och en annan gång kan vi ta historien om vi och våra barn totaldemolerade Peters kontor.

Hur som haver blev det absolut ingen affär vid det här tillfället, vi hade inga som helst planer på att köpa någon ytterligare husbil, och framför allt inte en ny och i snudd-på-miljonen-prisklassen. Vi åkte vidare och efter att ha besökt goda vänner ute på Öckerö fortsatte vi färden söderut. Under färden tycker vi båda att det börjar lukta konstigt i bilen. Inte konstigt som i mögel, utan konstigt som i offentlig toalett. Inte en supermysig lukt att spendera dagarna i. Vi börjar gräva och gräva, städar såklart toaletten minutiöst (med fyraåringen och en hemlighållen olycka i åtanke). Men ingenting verkar hjälpa, ingenting får faktiskt bort lukten. Inte ens när vi slutar använda toaletten i bilen försvinner den. Dessutom kommer den starkast från under ena soffan. När vi tar en avstickare och når Ullared är det så olidligt att vi får riva ut så mycket som går och högtryckstvätta bilen utvändigt och skrubbar varje kvadratcentimeter invändigt med starkt luktande rengöringsmedel. Det maskerar åtminstone lukten såpass att det går att vistas i bilen. Det är nu vi börjar ana att vi har blivit lurade, och att vi behöver hitta en annan bil.

Vi börjar nu ett mer aktivt letande, och får den första kallsupen direkt när vi (för att få ett hum av värdet) ställer förfrågan på en husbil och inbyte av den vi har. Första budet från Vincents Husbil och Husvagn i Varberg: 100 000kr under inköpspris, innan de ens granskat bilen. Andra stället gav 70 000 under inköpspris. Tredje stället 80 000 under inköpspris. Känslan av att vara grundlurade infann sig nu hos både mig och Linnéa. Då visar det sig att Forsbergs har en nästan likadan bil som den vi tittat på hos Hymer Center, så per telefon får jag en offert från Forsbergs på den bilen plus inbyte. Denna gång 20 000 under inköpspris, vilket såklart kändes betydligt bättre. Men vi ville ju såklart undvika en till affär med Forsbergs som pesten.

Skulle vi nu tvingas att göra ytterligare en affär med en firma vi inte litar på, bara för att rädda den tidigare som vi inte varit nöjd med? Det kändes ju givetvis inte alls bra. Men ibland tar saker även en vändning till vår fördel. Det är sällsynt, men det händer. I sista delen avslutar vi hela historien om hur vårt husbilsliv började (och nästan slutade), men precis som inlägget antyder så va ju detta bara början på något helt fantastiskt…

 

Fortsättning följer i Del 4…

Historien om vårt första, andra och tredje husbilsköp – Del 2

Historien om vårt första, andra och tredje husbilsköp – Del 2

Detta är del 2 i historien. För att få ihop sammanhanget rekommenderar vi att du läser del 1 först, den hittar du här.

När beslutet väl var taget att vi skulle köpa bilen gick det ganska snabbt. Det är generellt så vi funkar. Jag tar gärna snabba (och ja, jag erkänner, ibland förhastade) beslut, medan Linnéa är mer eftertänksam. Men när beslutet väl är taget, då smäller det. Ingen av oss har särskilt långt från ord till handling.

De numera två barnen (japp, Lowe hann med att levereras emellan och är här knappt en vecka gammal) packas in i bilen och vi beger oss till Norrköping och Blå Kusten Fritidscenter (numera Fritidsfordon Öst). Den säljare vi pratat med var då inte på plats, men allt var förberett och vi slutförde affären med hjälp av en annan trevlig säljare. Papper skrevs på, vi tittade på bilen en gång till och åkte hem och betalade kontantinsatsen. Då vi var i läget vi va med nyfödd, och firman precis var i planeringsfasen kring vårens leveranser, kom vi överens om att de skulle ringa upp oss och boka ett leveransdatum under veckan som kom.

Det är nu saker och ting börjar spåra ur. 

En och en halv vecka går, och vi hör ingenting från Blå Kusten Fritidscenter. Jag ringer då upp firman en första gång och får prata med samma kille som vi skrev pappren med. Han säger att säljaren inte jobbar under dagen, men att han ska prata med honom så att han återkopplar till oss. Bra så för min del, men efter att ytterligare en vecka gått och ingen hört av sig ringer jag igen. Samma besked då, säljaren är inte tillgänglig, men han hör av sig till oss inom kort. Ytterligare ett par dagar går, och jag får ringa upp dem igen. Den här gången lovas återkoppling samma dag. 

Den ursprungliga säljaren ringer faktiskt upp under dagen, och förklarar att bilen behöver viktklassas om för att den ska få köras på B-kort. Detta nämndes aldrig vid affären, men säljaren lovar att han ska fixa detta. Dock behöver han några papper ifrån en annan återförsäljare för att kunna göra omklassningen och att det är därför det drar ut lite på tiden. Han lovar dock att detta såklart ska fixas, och att vi inte behöver oroa oss och att han återkommer så fort det är klart så vi kan boka leveransdatum.

Eftersom vi fått tydliga besked om att det ska lösa sig, och en förklaring kring varför det drar ut på tiden låter vi nu det gå en längre tid innan vi hör av oss igen. Cirka 4 veckor går innan jag börjar undra vad som händer, och återigen tar kontakt med Blå Kusten. Jag får då prata med den andra säljaren igen, som då meddelar oss att ägaren sålt firman till Fritidsfordon Öst, och att de inte får tag på ägaren längre, och att de inte riktigt vet vad som händer. Han lovar dock att han personligen ska ta tag i mitt ärende, och lovar att ringa upp mig dagen efter oavsett vad beskedet är.

Dagen efter ringer han upp som utlovat och säger som det är, att de inte lyckas få till omklassningen av bilen. Jag säger då det självklara, att vi vill häva affären, vilket görs direkt och vår kontantinsats sätts tillbaka på vårt konto relativt omgående. Trots omständigheterna, får jag säga att den andre stackars säljaren som fått hantera det hela faktiskt hanterade det bra. Men självklart skulle allt annat än att vi är extremt missnöjda med Blå Kusten vara en lögn.

Så där står vi. Hela sommarsemestern planerad med bara ett par veckor innan det är dags att åka. Rutten är planerad, resmålen utpekade, fyraåringen övertaggad på husbilssemester. Det enda som saknas är en…just det…husbil. Nu är goda råd dyra, och det krävs snabb action för att inte den här semester ska bli en ofrivillig hemmester. Sagt och gjort, jag ger mig ut på jakt igen. Bossings var ju uteslutet med tanke på det risiga bemötande vi fått där tidigare. Så jag letar hos övriga återförsäljare i närområdet. Tyvärr är det mesta som finns inne vid den här tiden alldeles för dyrt för att kunna klassas som “prova på” bil. Tanken att hyra slår oss också såklart, men med så kort tid kvar är i princip allt redan uthyrt.

Då hittar jag henne! En precis nyinkommen, begagnad Dethleffs Advantage hos Forsbergs Fritidscenter i Mantorp. Rätt typ av bil, fint skick, rätt viktklassning, visserligen drygt 50 000 dyrare än den första bilen, men verkar också vara i ett markant bättre skick. Vi bestämmer att jag ska åka och titta på den, och själv ta ett beslut kring om vi köper den eller inte. Det är nu tidig sommar, och semestrarna har redan börjat. Jag får prata med försäljningschefen som visar bilen, som inte ens hunnit ut ur fotohallen än. Han ger ett förtroendeingivande intryck, är intresserad och trevlig och allt känns kanon, varpå jag efter en stund bestämmer mig för att vi kör. Vi tar i hand på plats, och kommer överens om ett datum för att göra upp affären och leverera bilen samma dag, eftersom det var knappt med tid.

Ett par dagar går, vi träffas på överenskommet datum och överlämning av bilen sker. Säljaren pratar vitt och brett om hur det var länge sedan han såg en så pass gammal bil i så gott skick, och att de gjort en totalgenomgång av den och det enda de hittat var lite fukt vid bakluckan som de nu tätat och åtgärdat. Bilen är enligt deras utsago även nyservad, och i kaononskick även maskinellt. Här var hon, vår första husbil, och vi var så laddade alla fyra att vi höll på att spricka. Jag hade sett till att vara ledig på eftermiddagen, så att vi skulle kunna ta premiärtur och övernattning direkt.

Vi rullar ut för första gången, fulla av glädje och förväntan, och inte minst lyckligt ovetande om vad som komma skulle. Föga anade vi att vi precis gjort vårt livs hittils bästa och sämsta affär, samtidigt…

Historien fortsätter i Del 3…