Historien om vårt första, andra och tredje husbilsköp – Del 4 (The End of the Beginning)

Historien om vårt första, andra och tredje husbilsköp – Del 4 (The End of the Beginning)

För att få ihop sammanhanget i historien, rekomenderas starkt att du först läser del 1 , del 2 och del 3 om du inte gjort det. Du hittar inlägget genom att klicka på länkarna i texten.

Jag ringer upp Peter på Hymer Center och lägger alla kort på bordet. Berättar att vi fått ett anbud från Forsbergs och hur det ser ut, men att vi helst inte vill göra en affär med dem igen, men att vi kan bli tvungna på grund av inbytesbudet. 

“Skriv inte på något, jag återkommer!” är Peters tydliga besked. Ett par timmar senare ringer Peter upp som utlovat, och undrar när vi kan va i Göteborg. Jag svarar om drygt två timmar (ca 19:30), och han kontrar med ett anbud som vi är mer än nöjda med och säger att “vi stänger 19, men kommer ni så har vi öppet tills vi är klara”. De låter oss till och med behålla den gamla inbytesbilen så länge så att vi kunde ta oss hem. Den nya husbilen kräver ju nämligen C-körkort, vilket varken jag eller Linnéa hade vid köpet. Om det är galet att köpa en husbil som man inte ens får köra? Lite kanske, men som någon klok person en gång sa: “Ingen minns en fegis!”.

Fantastiska Hymer Center förstår ju såklart problemet med att vi inte kan köra bilen, och erbjuder sig att köra hem den nya bilen till oss då platschefen Niklas “ändå är i Östergötland och jagar ibland”. Om vi stött på dålig service tidigare, så visade de här grabbarna hur det SKA gå till när man handlar med husbilar. Kan inte säga annat än att jag är imponerad över deras lösningsorientering och servicemind. Det råder ingen tvekan om vilka vi först ställer frågan till nästa gång det är dags att byta bil.

Eftersom det fortfarande var begagnatgaranti kvar så skulle Forsbergs få stå för alla kostnader för att åtgärda felen på den gamla bilen, vilket de gott kunde ha. Vi berättar såklart exakt om vilka fel vi hittat så långt, men det skulle visa sig att vi inte hittat allt.

Alla papper skrevs och affären var klar. När vi sen lämnar den gamla bilen till Hymer Center och de gör sin genomgång, visar det sig att den “fullservade” bil vi köpt inte hade fått ny kamrem sedan 2013. Rent bedrägligt från Forsbergs sida att hävda att den var nyservad med andra ord, de måste ha missat ett L i ful(l)service. En kostnad de givetvis fick stå för. Men det var ju bara ren tur att vi fick andra fel på bilen, och att remmen inte gick och slog sönder hela motorn.

Niklas kommer sedan, på utlovad tid, och levererar vår nya husbil: Pärlan. Han tar sig gott om tid vid överlämnandet, visar hur allting fungerar på bilen, och lämnar oss med ett tryggt “är det minsta lilla grej ni saknar, ring bara!”.

Men slutet gott, allting gott! Här står vi idag, med en ny husbil som vi älskar, köpt av en handlare som vi litar på. Bilen har fått trotsa vintern och kommit ut på ett par flerdagarsturer, och vi njuter till fullo av varje minut i den. Och den är precis sådär perfekt för oss som den var första gången Peter visade den. Så man kan väll helt enkelt säga att trots all skit som blev på vägen, har vi ändå vunnit tillslut. Vi har inte bara hittat en grym husbil, utan också en passion och nöje som passar hela familjen där vi skapar nya minnen tillsammans. Avslutningsvis tänkte vi samla några lärdomar och tips för när du ska göra din första (eller nästa) husbilsaffär. Vi är ju helt tydligt allt annat än experter, men vi hoppas att det kan hjälpa dig att undvika några av misstagen vi gjorde.

Tips för en mindre misslyckad husbilsaffär:

1. Det finns inget som heter “en billig husbil”
Skämtsamt kan man säga att du ska köpa ett hus och en bil samtidigt. Visst får man lite paketpris, men det ÄR svindyrt. Åtminstone sålänge du inte är en fena på att mecka själv, eller har tid över att renovera en bodel. Självklart måste man inte köpa nytt, det är absolut inte det vi säger. Men är man inte duktig på ovan nämnda saker, eller har stor kunskap om husbilar i allmänhet, så bör man välja en bil som åtminstone är nyare, då det är lätt att gå på nitar. Den andra bilen vi köpte,som visade sig vara en fullständig katastrof, såg på ytan ut att vara i superskick, men det slutade i motorhaveri, bajslukt och en kamrem som kunde gått av när som helst.

2. Tappa tålamodet direkt! Men håll hårt i den bra handlaren…
Om ni köper av en handlare och de börjar krångla och/eller inte håller vad de lovar eller visar ointresse, avbryt affären direkt utan att ens tänka två gånger. Det finns gott om andra handlare som mer än gärna vill sälja en husbil till dig utan att krångla. Vi gjorde misstaget att vara lite för tålmodiga (inte minst är det mitt fel, som har en tendens att vara lite för förstående för att saker kan gå snett). Hittar du däremot en handlare som inte krånglar med dig, håll hårt i denne. För oss är det givet vem som kommer få frågan först nästa gång vi ska byta husbil, då vi vet hur mycket huvudvärk det kostar om man handlar på fel ställe.

3. När du byter, se till att fråga många olika handlare
Det kan ju tyckas självklart att man ska ställa frågan till flera olika handlare, men vi kunde inte föreställa oss hur stor skillnaden faktiskt kunde vara. När vi sålde den andra bilen så var skillnaden mellan det bästa och det sämsta anbudet 120 000 kr. Det kan vara värt ett telefonsamtal eller mail extra. Man får tänka att det är inte en Volvo V70 som det säljs ett hundratal av varje vecka, och det är därför svårt, även för en handlare, att avgöra exakt vad just din husbil är värd.

4. Köp för guds skull en husbil!!!
Om du tänkt tanken, gör det bara. Vi kan inte säga mer än att trots det enorma krångel vi råkat ut för, så är det fortfarande bland det absolut bästa vi gjort. Ingen annanstans kan vi koppla av så som vi kan i bilen. Ingen annanstans skapar vi så mycket härliga minnen tillsammans i familjen. Ingen annanstans är vi så sams och har så roligt som när vi kommer iväg i Pärlan. Vi hade lite otur i början och fick kriga lite för att ta oss igenom det, men vi vann istället en passion som vi tror vi kommer ha med oss resten av livet.

Ta hand om er, och kör försiktigt så ses vi på vägarna!

 

Historien om vårt första, andra och tredje husbilsköp – Del 3

Historien om vårt första, andra och tredje husbilsköp – Del 3

För att förstå sammanhanget, rekommenderas starkt att du först läser del 1 och del 2, som du hittar genom att klicka på dem. Mycket nöje!

Här börjar nu den absolut bästa semester och sommar vi haft hittils. En underbar semester som ni som följer oss fått glimtar av i våra ordinarie blogginlägg. Alla delar har dock inte avslöjats ännu, utan i det här inlägget får ni lite mer “bakom kulisserna”. Det vi kan säga är att det var definitvt INTE tack vare Forsbergs Fritidscenter vi fick den fantastiska semester vi fick.

Utöver den första lilla övernattningen på hemmaplan, så gick den första resan gick först till Karlstad med en avstickare till Grums och senare till Kristinehamn. Vi var ute med bilen i en lite dryg vecka, och både jag, Linnéa, Noomie och Shaggy älskade husbilslivet från första stund (Lowe var kanske lite mer skeptisk, mest för att han inte kunde sitta klistrad på sin mamma hela tiden när vi körde). Vi lärde oss ganska snabbt hur bilen fungerade, och vad det verkade så fungerade allt precis som det skulle. Visst var bilen lite sliten och omodern, men allt fungerade. Efter den första veckan åkte vi hem med inget annat än en stark längtan att bara få ta oss ut igen.

Efter några veckors arbete är det dags att ge sig ut för andra gången. Det är nu saker och ting börjar spåra ur för andra gången, och nu rejält!

Faktum är att första gången det hela ballar ur är drygt 300 meter ifrån avfarten till Mantorp där bilen köptes. Vi har precis påbörjat resan och precis när vi passerar avfarten ska jag av någon anledning sänka farten med bilen, och släpper således gasen. Så fort motorbromsen går i, så stannar bilen. Japp, stannar! Motorn helt enkelt slås av från ingenstans. Vi rullar sakta ut i vägrenen och stannar. Jag startar om, och allt är som vanligt. Vi diskuterar hur vi ska göra, om vi ska avbryta semestern och lämna in bilen på reparation. Men eftersom allt verkar funka, bestämmer vi oss tillslut för att chansa och fortsätta semestern. När kör vidare igen beter sig bilen normalt, så både jag och Linnéa tänker att det måste bara varit någon tillfällig fnurra på tråden.

Med sikte på Strömstad rullar vi vidare, och ungefär halvvägs där börjar bilen bete sig märkligt igen. När man motorbromsar slår motorprotect-läget i. Bilen börjar gå illa och är kraftlös. Gasar man till litegrann så hoppar den igång igen och beter sig normalt. Således kör vi resten av vägen till Strömstad med extremt lite motorbromsande, och så fort vi får möjlighet stannar vi till hos Mekonomen Strömstad där vi träffar en supertrevlig kille. Jag beskriver felet för honom, och han följer med ut till bilen och kikar. Han säger som det är, att han såklart inte kan lämna några garantier för att det inte är någon fara, men att han tror att det inte är några problem för oss att fortsätta semestern. Delvis lättade, men med en oro i kroppen fortsätter vi trippen söderut längs kusten.

Vi fortsätter en fantastisk resa längsmed kusten, med en bil som ungefär varannan dag beter sig normalt och varannan dag beter sig skumt. Jag är också i telefonkontakt med Forsbergs som säger åt oss att de inte heller tror att det är några problem att fortsätta. Under resan gör vi flera stopp hos andra husbilshandlare, bara för att kika på vad som finns. Lite av en hobby vi skaffat oss under regniga dagar. Framför allt stannar vi på Hymer Center i Göteborg, där historien tar sin nästa vändning.

Det är en regning dag i Göteborg när vi kliver in på Hymer Center. Vi börjar gå runt och kika bland alla bilarna, lika imponerade av hur fina husbilar det finns som över hur mycket de faktiskt kan kosta. När vi som mest går där och florerar, sticker en av säljarna (som vi senare fick reda på heter Peter) in huvudet och frågar hur det går. “Jo tack, det går fint” svarar jag, “Vi bara tittar lite.” “Jaha, se där ja,” fortsätter Peter, “Vad tittar ni på för något?”

Här efter följer ett 5-10 långt samtal mellan oss och Peter, där han är genuint intresserad av vilka vi är, var vi kommer ifrån, hur det kommer sig att vi tittar på husbilar och så vidare. Efter detta säger han till oss att “Ni får jättegärna kika vidare såklart, men innan ni går så finns det en bil jag skulle vilja visa er. Har ni tid med det?” Självklart blir givetvis svaret, och vi blir visade ut på parkeringen och Peter öppnar dörren till en bil som checkar av exakt allt det vi pratat om att vi saknar i bilen vi har nu och som vi sett i andra bilar och tyckt om. Det enda som saknades var två USB-uttag vid den stora sängen, på vilket Peter svarar att”det är inga problem, det kan vi montera dit”. Behöver jag säga att det är en exakt likadan Bürstner Lyseo som vi nu gör våra turnéer i? Jag som själv jobbar med försäljning hela dagarna, kan inte annat än vara imponerad över den kompletta behovsanalys Peter gjorde, och det genuina intresse han visade i oss som kunder. Vi tog så klart en offert på den “perfekta” husbilen, och en annan gång kan vi ta historien om vi och våra barn totaldemolerade Peters kontor.

Hur som haver blev det absolut ingen affär vid det här tillfället, vi hade inga som helst planer på att köpa någon ytterligare husbil, och framför allt inte en ny och i snudd-på-miljonen-prisklassen. Vi åkte vidare och efter att ha besökt goda vänner ute på Öckerö fortsatte vi färden söderut. Under färden tycker vi båda att det börjar lukta konstigt i bilen. Inte konstigt som i mögel, utan konstigt som i offentlig toalett. Inte en supermysig lukt att spendera dagarna i. Vi börjar gräva och gräva, städar såklart toaletten minutiöst (med fyraåringen och en hemlighållen olycka i åtanke). Men ingenting verkar hjälpa, ingenting får faktiskt bort lukten. Inte ens när vi slutar använda toaletten i bilen försvinner den. Dessutom kommer den starkast från under ena soffan. När vi tar en avstickare och når Ullared är det så olidligt att vi får riva ut så mycket som går och högtryckstvätta bilen utvändigt och skrubbar varje kvadratcentimeter invändigt med starkt luktande rengöringsmedel. Det maskerar åtminstone lukten såpass att det går att vistas i bilen. Det är nu vi börjar ana att vi har blivit lurade, och att vi behöver hitta en annan bil.

Vi börjar nu ett mer aktivt letande, och får den första kallsupen direkt när vi (för att få ett hum av värdet) ställer förfrågan på en husbil och inbyte av den vi har. Första budet från Vincents Husbil och Husvagn i Varberg: 100 000kr under inköpspris, innan de ens granskat bilen. Andra stället gav 70 000 under inköpspris. Tredje stället 80 000 under inköpspris. Känslan av att vara grundlurade infann sig nu hos både mig och Linnéa. Då visar det sig att Forsbergs har en nästan likadan bil som den vi tittat på hos Hymer Center, så per telefon får jag en offert från Forsbergs på den bilen plus inbyte. Denna gång 20 000 under inköpspris, vilket såklart kändes betydligt bättre. Men vi ville ju såklart undvika en till affär med Forsbergs som pesten.

Skulle vi nu tvingas att göra ytterligare en affär med en firma vi inte litar på, bara för att rädda den tidigare som vi inte varit nöjd med? Det kändes ju givetvis inte alls bra. Men ibland tar saker även en vändning till vår fördel. Det är sällsynt, men det händer. I sista delen avslutar vi hela historien om hur vårt husbilsliv började (och nästan slutade), men precis som inlägget antyder så va ju detta bara början på något helt fantastiskt…

 

Fortsättning följer i Del 4…

Historien om vårt första, andra och tredje husbilsköp – Del 2

Historien om vårt första, andra och tredje husbilsköp – Del 2

Detta är del 2 i historien. För att få ihop sammanhanget rekommenderar vi att du läser del 1 först, den hittar du här.

När beslutet väl var taget att vi skulle köpa bilen gick det ganska snabbt. Det är generellt så vi funkar. Jag tar gärna snabba (och ja, jag erkänner, ibland förhastade) beslut, medan Linnéa är mer eftertänksam. Men när beslutet väl är taget, då smäller det. Ingen av oss har särskilt långt från ord till handling.

De numera två barnen (japp, Lowe hann med att levereras emellan och är här knappt en vecka gammal) packas in i bilen och vi beger oss till Norrköping och Blå Kusten Fritidscenter (numera Fritidsfordon Öst). Den säljare vi pratat med var då inte på plats, men allt var förberett och vi slutförde affären med hjälp av en annan trevlig säljare. Papper skrevs på, vi tittade på bilen en gång till och åkte hem och betalade kontantinsatsen. Då vi var i läget vi va med nyfödd, och firman precis var i planeringsfasen kring vårens leveranser, kom vi överens om att de skulle ringa upp oss och boka ett leveransdatum under veckan som kom.

Det är nu saker och ting börjar spåra ur. 

En och en halv vecka går, och vi hör ingenting från Blå Kusten Fritidscenter. Jag ringer då upp firman en första gång och får prata med samma kille som vi skrev pappren med. Han säger att säljaren inte jobbar under dagen, men att han ska prata med honom så att han återkopplar till oss. Bra så för min del, men efter att ytterligare en vecka gått och ingen hört av sig ringer jag igen. Samma besked då, säljaren är inte tillgänglig, men han hör av sig till oss inom kort. Ytterligare ett par dagar går, och jag får ringa upp dem igen. Den här gången lovas återkoppling samma dag. 

Den ursprungliga säljaren ringer faktiskt upp under dagen, och förklarar att bilen behöver viktklassas om för att den ska få köras på B-kort. Detta nämndes aldrig vid affären, men säljaren lovar att han ska fixa detta. Dock behöver han några papper ifrån en annan återförsäljare för att kunna göra omklassningen och att det är därför det drar ut lite på tiden. Han lovar dock att detta såklart ska fixas, och att vi inte behöver oroa oss och att han återkommer så fort det är klart så vi kan boka leveransdatum.

Eftersom vi fått tydliga besked om att det ska lösa sig, och en förklaring kring varför det drar ut på tiden låter vi nu det gå en längre tid innan vi hör av oss igen. Cirka 4 veckor går innan jag börjar undra vad som händer, och återigen tar kontakt med Blå Kusten. Jag får då prata med den andra säljaren igen, som då meddelar oss att ägaren sålt firman till Fritidsfordon Öst, och att de inte får tag på ägaren längre, och att de inte riktigt vet vad som händer. Han lovar dock att han personligen ska ta tag i mitt ärende, och lovar att ringa upp mig dagen efter oavsett vad beskedet är.

Dagen efter ringer han upp som utlovat och säger som det är, att de inte lyckas få till omklassningen av bilen. Jag säger då det självklara, att vi vill häva affären, vilket görs direkt och vår kontantinsats sätts tillbaka på vårt konto relativt omgående. Trots omständigheterna, får jag säga att den andre stackars säljaren som fått hantera det hela faktiskt hanterade det bra. Men självklart skulle allt annat än att vi är extremt missnöjda med Blå Kusten vara en lögn.

Så där står vi. Hela sommarsemestern planerad med bara ett par veckor innan det är dags att åka. Rutten är planerad, resmålen utpekade, fyraåringen övertaggad på husbilssemester. Det enda som saknas är en…just det…husbil. Nu är goda råd dyra, och det krävs snabb action för att inte den här semester ska bli en ofrivillig hemmester. Sagt och gjort, jag ger mig ut på jakt igen. Bossings var ju uteslutet med tanke på det risiga bemötande vi fått där tidigare. Så jag letar hos övriga återförsäljare i närområdet. Tyvärr är det mesta som finns inne vid den här tiden alldeles för dyrt för att kunna klassas som “prova på” bil. Tanken att hyra slår oss också såklart, men med så kort tid kvar är i princip allt redan uthyrt.

Då hittar jag henne! En precis nyinkommen, begagnad Dethleffs Advantage hos Forsbergs Fritidscenter i Mantorp. Rätt typ av bil, fint skick, rätt viktklassning, visserligen drygt 50 000 dyrare än den första bilen, men verkar också vara i ett markant bättre skick. Vi bestämmer att jag ska åka och titta på den, och själv ta ett beslut kring om vi köper den eller inte. Det är nu tidig sommar, och semestrarna har redan börjat. Jag får prata med försäljningschefen som visar bilen, som inte ens hunnit ut ur fotohallen än. Han ger ett förtroendeingivande intryck, är intresserad och trevlig och allt känns kanon, varpå jag efter en stund bestämmer mig för att vi kör. Vi tar i hand på plats, och kommer överens om ett datum för att göra upp affären och leverera bilen samma dag, eftersom det var knappt med tid.

Ett par dagar går, vi träffas på överenskommet datum och överlämning av bilen sker. Säljaren pratar vitt och brett om hur det var länge sedan han såg en så pass gammal bil i så gott skick, och att de gjort en totalgenomgång av den och det enda de hittat var lite fukt vid bakluckan som de nu tätat och åtgärdat. Bilen är enligt deras utsago även nyservad, och i kaononskick även maskinellt. Här var hon, vår första husbil, och vi var så laddade alla fyra att vi höll på att spricka. Jag hade sett till att vara ledig på eftermiddagen, så att vi skulle kunna ta premiärtur och övernattning direkt.

Vi rullar ut för första gången, fulla av glädje och förväntan, och inte minst lyckligt ovetande om vad som komma skulle. Föga anade vi att vi precis gjort vårt livs hittils bästa och sämsta affär, samtidigt…

Historien fortsätter i Del 3…

Historien om vårt första, andra och tredje husbilsköp – Del 1

Historien om vårt första, andra och tredje husbilsköp – Del 1

När jag påbörjade det här inlägget hade jag lite svårt att välja titel till en början. Hade lite olika tankar såsom “Hur man gör två katastrofaffärer och räddar upp det med en tredje”, alternativt “Kastad åt vargarna – En historia om luriga husbilssäljare och en vettig” eller “Hur vi blev blåsta men fann en ny passion”. Hur som helst så får jag för mig att det är en relativt unik historia att en familj med två små barn och föräldrar i trettioårsåldern som aldrig ägt så mycket som ett tält tidigare, gör 3 husbilsaffärer inom loppet av sex månader. Men det hände oss, och jag vill tro att det är en historia värd att berätta.

Det hela började med att jag fick ett nytt jobb i Linköping under sommaren 2018. 2019 sålde vi vårt dåvarande boende, och det visade sig att vi gjort en bra första bostadsaffär då vi fick bra betalt för huset. Flytten gick för familjen upp till Linköping, och vi började ganska så omgående prata om det där vi pratat om innan, men varken haft pengar eller tid till att göra (med alla de bestyr och utgifter som ett husägande innebär). Nu bodde vi istället i en förhållandevis billig hyresrätt, och vi bestämde oss därför för att förverkliga drömmen: Bli husbilsägare!

Sagt och gjort! Vi började att leta bil, först på nätet och sedan genom besök på olika husbilsfirmor. Eftersom det var vårt första köp hade vi några krav, ungefär som följer:

1. Eftersom att vi inte kan någonting om husbilar, vill vi köpa av en större handlare och inte privat även om det blir lite dyrare. Vi vill ju inte riskera att bli lurade!

2. Husbilen ska inte vara allt för dyr, eftersom vi inte vet om vi tycker om husbilslivet ännu. Begagnat var därför en självklarhet.

3. Bilen ska vara en halvintegrerad med sovalkov, och väga mindre än 3,5 ton (för att vi skulle få köra den med våra b-körkort).

Såhär i efterhand är det ju rejält roligt att läsa. Tänka sig så fel man kan ha, på samtliga punkter!

Eftersom vi var helt nya i branchen, och inte heller visste riktigt vad det var vi faktiskt sökte, så bestämde vi oss för att helt enkelt åka till en handlare i närheten och titta. Valet föll på Blå Kusten Fritidscenter (nu Fritidsfordon Öst) i närliggande Norrköping, mest för att de råkade ha öppet när vi hade möjlighet att åka. Sagt och gjort, in med barnet i bilen (och med en andra unge i magen, i högsta grad påväg) och iväg. Mer eller mindre så fort vi kommer innanför dörrarna så får vi prata med en säljare (som senare visades sig vara någon typ av chef/ägare). Vi pratar en stund och förklarar läget, att vi vill på husbilssemester i sommar men att vi inte vet riktigt vad vi söker mer än ett ungefärligt prisläge.

Säljaren ger ett väldigt proffsigt och vänligt intryck, och visar oss runt bland de begagnade bilarna. Han pratar också väldigt inspirerat, och ger oss en fin bild av vad husbilslivet kan innebära. Vi hittar tillslut en bil som känns intressant, får en offert med oss hem och tackar så mycket för besöket. Noomie, som för första gången fick provsitta i en husbilstaksäng/alkov (numera refererad till av vederbörande som hennes “tak”) var helt i extas. Vi åker hem och funderar på saken, då det är en rätt så stor affär som ska göras. Det vi också kan konstatera är att något sådant som en “billig husbil” knappast existerar på marknaden, så länge man inte vill ha ett lik med stort renoveringsbehov.

Vi tar också chansen att åka och titta hos Bossings i Linköping för att ha alternativ att jämföra med. Vi kan säga att skillnaden i kundbemötande var astronomisk. Hos Bossings möter vi en säljare som, så fort han hör ordet “begagnad”, tappar allt intresse för oss som kunder. Lite halvnonchalant säger han att “allt begagnat står på gården. Ni kan ju titta och hittar ni något får ni väll säga till”. Efter detta va saken avgjord, med den inställningen gör vi inga affärer varken nu eller i framtiden med detta företag. Märkligt nog verkar denna lite märkliga inställning återfinnas hos fler handlare i branschen, vilket vi kommer att återkomma till.

 

Saken var nu avgjord, vi skulle köpa den husbil vi tittat på hos Blå Kusten. Det hela kändes kanon, en bra, hyffsat prisvärd bil utan extra lyx men perfekt för att prova på. Men så lätt skulle det visa sig att det inte va… 

Historien fortsätter i del 2…

Gott nytt 2020!

Gott nytt 2020!

Att årets först kopp kaffe får avnjutas i husbilen är väll inget annat än en lyx? Dagen igår ägnades åt nyårsfirande, jag tror dock aldrig att varken vuxna eller barn varit så trötta som i år. Tur att det finns sällskapsspel så att alla åtminstone höll sig uppe till tolvslaget.

 

2020 kommer bli ett fantastiskt år. Vi har lovat varandra att vi ska träna bättre, må bättre, ha mer tid tillsammans och inte minst åka väldigt mycket mer husbil. I år ska också bli första gången vi ger oss ut på internationell turné, då planen ligger för sommarsemester i Frankrike med husbilen.

 

Ni som läser, och kanske har gjort någon liknande resa: Vad får man inte missa i Frankrike? Och vad får man inte glömma hemma när man ger sig ut på vägarna i Europa?

 

Husbilsbus vill önska er alla ett fantastiskt gott och härligt nytt år!