Smultronställen längs Utflyktsvägen

Smultronställen längs Utflyktsvägen

Visste ni att det finns en väg som faktiskt heter och är skyltad ”Utflyktsvägen”? Det gjorde i alla fall inte vi…fram tills igår vill säga.

Efter att under gårdagen ha landat på Arkösunds Camping, ville vi såklart även utforska Arkösund. Sagt och gjort så tog vi Pärlan de kanske 5 minuternas körväg ner till den lilla hamnen. Dagen bjöd tyvärr dock inte på så mycket till badväder, vilket rent krasst gjorde att det inte fanns så mycket att göra i Arkösund. Dessutom var det nationaldag, vilket gjorde att den lilla utställningen om djurlivet i skärgården var stängd. Dock tog vi en promenad bland klipporna, och visst är skärgården vacker. Det är svårt att påstå något annat.

Arkösund Skärgård
Arkösund Hamn

När vi tittat oss mätta på skärgårdsvyerna för den här gången, och det i ärlighetens namn började bli rätt kallt, hoppade vi in i Pärlan igen. På vägen till Arkösund hade vi nämligen sett en skylt mot en glassfabrik, och det fick vi ju såklart inte missa. På Sänkdalens Gård producerar man egen glass, som helt ärligt smakade himmelskt. Noomie tyckte chokladglassen var bäst, själv rekommenderar jag starkt jordnötskolan. Den lilla gårdsbutiken består egentligen bara av ett två kvadratmeters rum, där man går in, väljer glass och swishar betalningen. Hur smidigt som helst, och väl värt en liten avstickare.

Sänkdalens Glass

Under glasspausen försökte vi googla lite grann för att se vart vi skulle styra färden härnäst. Valet föll på Oxelösund, vilket inte var så lång väg att köra från där vi var. Vägen dit såg också mysig ut (resan är målet, ni vet 😉 ), med ganska mycket småvägar. Vi ställde GPSen, och vid första vänstersvängen såg vi skylten mot Utflyktsvägen. Självklart var det givet att välja den vägen, och försöka ta reda på vad som avses med den.

Utflyktsvägen – Smultronställen från Bråviken till Stockholms södra skärgård

Ganska snart var det dags att stanna för att göra lunch, och precis där vi stannade såg vi skylten mot ett kafferosteri. Är det något man inte har några vidare diskussioner om, eller kompromissar med i vår familj så är det vikten av bra kaffe. Så när vi slängt i oss maten åkte vi ner till hamnen i Kvarsebo, där vi snabbt hittade Qvarsebo Kaffe. Här tog vi såklart var sin kopp kaffe. Noomie fick en chokladboll och flädersaft, Linnéa åt någon lakritstårta, och jag åt den bästa biskvin jag kan minnas att jag ätit. På riktigt så är Qvarsebo Kaffe värt en egen utflykt, vilket fika! Stället ser inte så mycket ut för världen utifrån, men sannerligen kan skenet bedra.

Färja över Bråviken
Kvarsebo Kaffe, Qvarsebo Kaffe

På Qvarsebo Kaffe hittar vi en broschyr som förklarar vad Utflyktsvägen går ut på. Tydligen har man gjort en gemensam satsning på turismen längs hela vägens sträckning från Bråviken till Stockholms södra skärgård. När vi själva åkte längs vägen kunde vi konstatera att det knappt gick 200 meter mellan varje gårdsbutik, sevärdhet eller annat utflyktsmål. Givet kunde vi inte stanna vid alla, men upplevde det som en väldigt mysig väg att köra, och som gjord för att utforska med husbil. Vidare följde vi Utflyktsvägen mot Oxelösund, med en liten avstickare till Jula i Nyköping för att köpa lite prylar till garaget i husbilen.

Vi stannade för natten på Strandstuvikens Camping (recension kommer under campingplatser), där jag till min egen förvåning upptäckte vid grindarna att jag varit förut. Jag och min fiskekompis Viktor bodde i en av stugorna här när vi deltog i SM-finalen i gäddfiske som gick här det året vi var med. Märkligt att jag hade noll igenkänning förrän vi stod precis vid portarna, men det säger en del om mitt ”fantastiska” lokalsinne. Summa summarum blev detta en dag i fikats tecken. Men å andra sidan, finns det något mer svenskt än just fika, och därmed en bättre aktivitet den 6e juni? 

Pärlan Husbil Burstner Lyseo
Varning för…struts?!

Varning för…struts?!

Efter att ha gått igenom en mycket speciell vår där man kanske helst velat göra som en struts och sticka huvudet i sanden (eller hur var det nu, gör de verkligen det?). Men nu är det i alla fall äntligen dags att komma ut på vägarna med Pärlan igen. Hela familjen har såklart längtat något otroligt, då det här med att sitta still på samma ställe under längre perioder inte är grejen för någon av oss. Vi satte oss därför i bilen och ställde siktet på Arkösund, av den enkla anledning att där har vi aldrig varit. Ett klassiskt Husbilsbus med andra ord. På vägen mot Arkösund så ser vi en stor skylt längs vägen med reklam för Vikbolandsstruts, den lokala strutsfarmen. Efter cirka 2,4 sekunders övervägande var saken klar, klart vi ska åka dit!

Sagt och gjort, och vi börjar följa skyltarna mot farmen. Det blev en klassisk ”en liten väg, som blir en mindre väg, som blir en ännu mindre väg”, men det var hela tiden bra skyltat. Tillslut når vi den lilla grusvägen in på gården, och skrattar till när vi ser ”varning för struts”-skylten. Något hundratal meter senare ser vi den första fågeln, och ett ”wooooooooow” drar genom hela bilen. Säga vad man vill, men det är sannerligen mäktiga djur vi pratar om. Den första strutsen vi möter på, som vi tror är en hane (eller heter det tupp?) är helt enkelt brutalt stor. De kan bli tre meter höga och väga en bit över 150 kilo. Den här va såklart knappas så stor, men jag kan lova att det kändes så. Till och med jag kände mig rätt liten.

Runtomkring på gården finns också massa aktiviteter som passar en barnfamilj utmärkt. Där finns en lite lekpark med gungor, sandlåda, gungbräda, och till Noomies stora glädje en studsmatta. Det finns också andra smådjur, bland annat kaniner och höns, att titta på. För oss vuxna var det kanske än mer intressant att titta i gårdsbutiken. Här fanns allt från prydnadssaker till kött- och charkprodukter till försäljning. När vi kom till gården var vi allihop rätt hungriga (och den här knäppa familjen är INTE roliga att ha och göra med när vi inte får mat), men det var ju lätt löst med en strutskorv i det lilla fiket.

Höns på Vikebolanets Strutsfarm

Sticka huvudet i sanden som en struts…really?

Summerat så blev detta en superrolig utflykt, där vi dels lärde oss en massa om denna fågel, men framför allt fick se dessa mäktiga djur på nära håll. Vi har sett dem tidigare när vi varit på djurparker, men aldrig kommit dem såhär nära. Vi pratar alltså om ett djur som kan bli 3 meter långt, kan springa i 80 kilometer i timmen, och aldrig någonsin stoppar huvudet i sanden. Däremot stod vi och undrade varför de stod och pickade på marken och på betongfundamenten. Tydligen beror det på att de måste ha småsten i magen för att kunna smälta maten. Vilka märkliga djur!

På kvällen landade vi på Arkösunds Camping (kommer en recension under campingplatser av stället senare), och vi var alla rätt så trötta. Men självklart så avslutade vi dagen med att tillaga en strutsstek med ugnsstekt potatis och café de Paris-sås. Resultatet blev kanon, en av de bästa husbilsmiddagarna hittils. Både jag och Linnéa tyckte att köttet påminner mer om nötkött än om fågel, och smaken var verkligen super. Det kommer helt klart bli mer av denna pippi på menyn framöver. 😉 

Vikbolandsstruts, gårdsbutik
Struts, sås och potatis
Att tänka om, och kanske ännu mer rätt

Att tänka om, och kanske ännu mer rätt

Ibland blir saker inte alls som man tänkt sig. Just i våra lite stormiga liv, så är det till och med så att det till och med ganska sällan blir precis som det var planerat från början. Ni som följer bloggen vet ju att vi ända sedan förra sommaren planerat för vår första långresa med husbilen till sommaren. Målet var Frankrike, med Disneyland i Paris som huvudmål, och bland annat en och annan flaska Champange inhandlad i Champange som avstickare.

Föga kunde vi ju då ana att större delen av Europa skulle gå i lockdown, gränser stängas, resor utomlands avrådas från UD och så vidare. När den här typen av förutsättningar förändras, så finns det egentligen två alternativ.

Antingen går man ner sig fullständigt, blir bitter över att det inte blev som det var tänkt, och det hela blir rejält tungt att bära.

Eller…så tänker man om. Planerar om. Drömmer om, om man så vill. Vi har därför bestämt oss för att den långa, sammanhängade semestern får vänta till februari istället. Självklart kommer det att bli småtripper inom landet i sommar, var beror på hur situationen utvecklar sig. Men långsemestern får vänta. 

Frankrike i februari känns väll dock lite sådär. Ska vi åka vinterhalvåret vill vi nog ha sol och värme. Vi vet ju att många övervintrar i Spanien, och även Portugal lockar mer och mer efter att ha läst mycket av boihusbil. Även Kroatien pratar ju många om att det ska vara väldigt fint, men hur är det på vintern? Det här kan onekligen bli ett fantastiskt äventyr, även om det inte blev som det var tänkt från början. Kanske kan det till och med bli bättre?

Helt klart har vi en del research att göra innan vi tar några beslut, och såklart måste vi följa utvecklingen kring reserekommendationer och så vidare. Men en sak är säker, efter helgens lilla premiärtur är längtan ut på vägarna och efter nya äventyr stor. Nu handlar det bara om att hitta äventyren i närområdet ett tag, för de finns även där!

Säsongsstart 2020 – Gasolkaos och Slottsruiner

Säsongsstart 2020 – Gasolkaos och Slottsruiner

På sätt och vis kanske en sanning med modifikation, då vi faktiskt tillbringade nyår i Pärlan i år. Men på nått sätt känns det ändå som att det var den här helgen som säsongen 2020 drog igång på riktigt.

Första riktiga resan för i år får, på grund av rådande omständigheter, bli en resa kring Östergötland. Knappast negativt ur vår synvinkel, då detta fantastiska landskap har mycket kvar för oss att upptäcka. Det som framför allt kanske slagit oss de senaste dagarna är att Östgötaslätten består av ganska mycket mer än bara slätt. Vi har haft förmånen att se mycket av S:t Anna skärgård, vilket är fantastiskt vackert. I vår mening precis lika mycket naturupplevelse och vyer som förra årets tripp utmed västkusten, med skillnaden att man här är välkommen med husbil nästan var som helst.

Natten till idag tillbringade vi fricampades på en parkering tillhörande ett friluftsområde i ett naturreservat vid namn Svartdalen. Fricamping har verkligen sin alldeles speciella charm, och det är ett fantastiskt sätt att hitta lugnet.

Vad som kanske inte är riktigt lika fantastiskt är när gasolflaskan bestämmer sig för att ta slut mitt i natten, och man vaknar av att det är snudd på minusgrader i bilen. Den mentala styrka och spetsade psyke som krävs för att i det läget dra av sig täcket (och den lilla värmen som finns kvar), kravla sig ur högbädden, famla efter lite kläder i dunklet och ge sig ut i minusgraderna och koppla om gasolflaskor…den skulle nog göra självaste Gunde Svan avundsjuk. Hur som helst så känns det ju värt det när bilen väl blivit varm igen, och man får vakna av att en strålande vårsol bländar en genom takluckan. Eller ja…Linnéa, som låg kvar i sängen, tyckte i alla fall att det var värt det 😉

Under dagen tog vi sikte på S:t Anna, men på vägen såg vi att det utmed vägen var skyltat till en slottsruin, vilket kändes som en kul utflykt. Så vi styrde om litegrann och hamnade vid Stegeborgs slottsruin. Stegeborg har anor ifrån en fästning byggd på 900-talet, och sedan dess har otaliga kungligheter huserat på slottet. Idag är slottet helt klart en ruin, men lite häftigt är att själva högtornet finns kvar. 120 kronor kostar ett besök för hela familjen, och även om det inte är en heldagsutflykt så är det ganska mysigt att gå runt på slottsområdet. Speciellt för en annan som är historieintresserad. Betalar gör man smidigt med kort i automaten utanför. Vi läste även att det under sommarsäsongen finns möjlighet att hyra någon form av ljudguide för 50 kr per person, där Herman Lindqvist guidear genom ruinen. Kan tänkas att detta är ett kul komplement och förhöjer upplevelsen något. 

Miljöerna kring borgen är fantastiskt vackra, då skärgården gör att du stirrar som in i en tavla var du än tittar. I hamnområdet som ligger precis intill finns även ställplatser för husbilar, och även en camping på andra sidan linfärjan. Vi tänker att vi mycket väl kan tänkas oss att åka hit en kväll, ställa husbilen på ställplatsen, och gå och käka lite gott på hamnkrogen. Sen är det såklart tydligt att säsongen inte börjat ännu, då mycket fortfarande har vinterstängt. Dock var det kul att se att det var många husbilar som hittat ut, precis som vi. 

Vidare tog resan oss till S:t Anna, och billedes runt och ut på öarna. Här va så gott som allting stängt, så det fanns inte så mycket anledning att stanna till. Kanske vi får återkomma lite senare när camping- och båtlivet dragit igång på allvar. Vi ställde istället om siktet på Valdemarsvik, där ambitionen var att få tag på en ny gasolflaska för att slippa samma äventyr som natten innan. Detta gick dock inte så bra, då de som vanligtvis sålde gasol nere i hamnen även de hade vinterstängt. Vi bestämde oss därför för att ta in på ställplatsen i Valdemarsviks hamn, vilket vi, trots att det var vinterstängt till stor del även här, är mycket nöjda med. En recension på ställplatsen kommer som ett eget inlägg, men vi kan avslöja att det var ovanligt hög standard för en ställplats. Dessutom verkar personalen ha humor, vilket alltid är ett plus.

Nu tar vi kväll, och laddar både Pärlans och våra egna batterier för nya äventyr imorgon.

Snabba puckar i mässornas värld

Snabba puckar i mässornas värld

Sannerligen, ibland går det väldigt snabbt i mässornas värld. Det är nästan så att man kan tro att Autohallen och Skokloster Husbilar med samarbetspartners läste bloggen och konstaterade att ”Äh, vi kör!”. Dagen efter vårt förra inlägg så tillkännagav man att de ändå kör en mässa, om än under annan ledning. Vi blev såklart jätteglada, och ska se va vi kan göra för att komma dit. Detta tillkännagav Husbil och Husvagn idag.

Vi är såklart jätteglada, och ska göra vad vi kan för att planera om så att vi kan åka. Allt kommer att annonseras på husbilsthlm.se , och för den som är snabb ska tydligen inträdet bli gratis. Så helt klart läge att hålla utskik. Framför allt så är vi i detta läget intresserade av ”kringprodukter” till husbilen, som täcken, stödbenssystem, tillbehör med mera. Detta gör att vi kommer att söka oss till dessa leverantörer i första hand.

Vi har även som ambition att testa att göra ett första försök till att använda film på bloggen. Kanske filma en husbil vi fastnar för, köra någon intervju eller liknande. Men vi får se vad det blir av med den idén.

Är det någonting ni läsare vill att vi kollar in extra och dokumenterar/recenserar å era vägnar så kommentera bara inlägget så ska det säkert vara lösbart. Sålänge vi faktiskt lyckas komma iväg då såklart 😉