Efter att ha gått igenom en mycket speciell vår där man kanske helst velat göra som en struts och sticka huvudet i sanden (eller hur var det nu, gör de verkligen det?). Men nu är det i alla fall äntligen dags att komma ut på vägarna med Pärlan igen. Hela familjen har såklart längtat något otroligt, då det här med att sitta still på samma ställe under längre perioder inte är grejen för någon av oss. Vi satte oss därför i bilen och ställde siktet på Arkösund, av den enkla anledning att där har vi aldrig varit. Ett klassiskt Husbilsbus med andra ord. På vägen mot Arkösund så ser vi en stor skylt längs vägen med reklam för Vikbolandsstruts, den lokala strutsfarmen. Efter cirka 2,4 sekunders övervägande var saken klar, klart vi ska åka dit!

Sagt och gjort, och vi börjar följa skyltarna mot farmen. Det blev en klassisk ”en liten väg, som blir en mindre väg, som blir en ännu mindre väg”, men det var hela tiden bra skyltat. Tillslut når vi den lilla grusvägen in på gården, och skrattar till när vi ser ”varning för struts”-skylten. Något hundratal meter senare ser vi den första fågeln, och ett ”wooooooooow” drar genom hela bilen. Säga vad man vill, men det är sannerligen mäktiga djur vi pratar om. Den första strutsen vi möter på, som vi tror är en hane (eller heter det tupp?) är helt enkelt brutalt stor. De kan bli tre meter höga och väga en bit över 150 kilo. Den här va såklart knappas så stor, men jag kan lova att det kändes så. Till och med jag kände mig rätt liten.

Runtomkring på gården finns också massa aktiviteter som passar en barnfamilj utmärkt. Där finns en lite lekpark med gungor, sandlåda, gungbräda, och till Noomies stora glädje en studsmatta. Det finns också andra smådjur, bland annat kaniner och höns, att titta på. För oss vuxna var det kanske än mer intressant att titta i gårdsbutiken. Här fanns allt från prydnadssaker till kött- och charkprodukter till försäljning. När vi kom till gården var vi allihop rätt hungriga (och den här knäppa familjen är INTE roliga att ha och göra med när vi inte får mat), men det var ju lätt löst med en strutskorv i det lilla fiket.

Höns på Vikebolanets Strutsfarm

Sticka huvudet i sanden som en struts…really?

Summerat så blev detta en superrolig utflykt, där vi dels lärde oss en massa om denna fågel, men framför allt fick se dessa mäktiga djur på nära håll. Vi har sett dem tidigare när vi varit på djurparker, men aldrig kommit dem såhär nära. Vi pratar alltså om ett djur som kan bli 3 meter långt, kan springa i 80 kilometer i timmen, och aldrig någonsin stoppar huvudet i sanden. Däremot stod vi och undrade varför de stod och pickade på marken och på betongfundamenten. Tydligen beror det på att de måste ha småsten i magen för att kunna smälta maten. Vilka märkliga djur!

På kvällen landade vi på Arkösunds Camping (kommer en recension under campingplatser av stället senare), och vi var alla rätt så trötta. Men självklart så avslutade vi dagen med att tillaga en strutsstek med ugnsstekt potatis och café de Paris-sås. Resultatet blev kanon, en av de bästa husbilsmiddagarna hittils. Både jag och Linnéa tyckte att köttet påminner mer om nötkött än om fågel, och smaken var verkligen super. Det kommer helt klart bli mer av denna pippi på menyn framöver. 😉 

Vikbolandsstruts, gårdsbutik
Struts, sås och potatis