Bad och lek i Ulricehamn

Bad och lek i Ulricehamn

Det blev några timmar i bilen genom de småländska skogarna. Träden stod nära vägen, lupinerna sköljde fram och när vi stannade för en nypa luft vibrerade nästan luften i värmen.. Men vilka magiska vägar! 

köra husbil

Det kändes skönt i bilen med AC:n igång och eftersom båda barnen sov var det bara att rulla på! Vi hade sikte på Ulricehamn, och landade där efter några timmar. Vi fick en plats (eller fick o fick, det var en stor Gratis-parkering så det var bara att parkera där man kände att det passade. Dock fanns det några rutor som var lite större än de traditionella, en sån tog vi) precis bredvid toa-huset.

Skulle inte säga servicehus direkt, men en handikapptoa och en vanlig, alltså fick bilens toa vila lite och det är ju en slags service ändå. Men en helt underbar ställplats, helt gratis. Ulricehamn verkar verkligen satsa på husbilsturismen, och vi hittade denna och flera andra ställplatser i kommunen här. 

Martin började direkt med matfixet medans jag och barnen utforskade Lekparken med stor L! En hinderbana, gungor, vatten-sand-lekplats, rutchkanor, en ”snurr-karusell” som Noomie sa.. och en sandstrand! Som ändå var så långt ifrån lekområdet så man inte behöver känna att barnen springer dit okontrollerat. Med andra ord.. helt perfekt! 

 

ställplats ulricehamn 2

Vi tog en kvällspromenad och Noomie fick äntligen cykla lite, och hittade en restaurang precis nere vid vattnet. Tyvärr var det rätt fullt denna fina kväll, men vi fick ändå beställa och fick platser nära vattnet där barnen kunde gå runt lite i gräset bredvid i alla fall. Det blev ingen långkväll direkt men vi fick se solen gå ner över Ulricehamns vatten. Och vad behöver man mer egentligen? Än en solnedgång vid vattnet…

På äventyr i Astrid Lindgrens sagovärld

På äventyr i Astrid Lindgrens sagovärld

UPPDATERING: Senare på morgonen, efter att detta inlägg precis skrivits klart, nås vi av nyheten att Astrid Lindgrens värld tvingas stänga för säsongen. Ett enligt oss mycket tråkigt beslut, och kanske ett fall där reglerna kring smittspridning träffar lite snett. I vårt tycke så har parken lyckats mycket bra med att förhålla sig till den nya smittspridningssituationen. Man sprider ut gästerna, säkerställer rätt typ av köande, handhygien med mera. En särskild tanke går såklart till alla anställda, som gjorde ett fenomenalt jobb när vi var där, men som nu står utan arbete. Vi hoppas att saker och ting ordnar sig för dem alla.

Äventyr i Astrid Lindgrens värld

Efter att ha lyckats få till lite långledigt över helgen bestämde vi oss för att styra Pärlan mot Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Vimmerby ligger knappa timmen ifrån Linköping, så det i sig är ju ingen jätteutflykt som vi hade behövt ha husbil till egentligen. Tydligen så är det absolut smidigaste sättet att ta sig hit via tåg, då tågen stannar precis utanför parken. Vi valde dock att ändå ta Pärlan, dels då vi ska åka vidare idag under dagen, men främst för att en annan familj också vilje följa med. En av Noomies bästa kompisar tog med sig mamma, pappa och lillasyster (som är i samma ålder som Lowe), och sov även över i sin husvagn på campingen bredvid oss.

Karlsson på taket
Hejsan Hoppsan Lillebror

Jag måste säga att Astrid Lindgrens värld imponerar. Att ta ett kliv in i parken är verkligen att ta ett kliv in i alla de sagor Astrid skapat. Jag ska vara ärlig med att jag aldrig var något superfan av sagorna när jag var liten (möjligen undantaget Bröderna Lejonhjärta), men det är ju därför lite häftigt att jag ändå kan dem. Det säger ändå lite om hur denna kvinna lyckats skapa något som verkar ha träffat flera generationer rakt i själen. Bara att gå genom parken blir en upplevelse i sig, då det rätt som det är cyklar förbi en Prussiluska, eller en luffare kommer gåendes spelandes på sitt dragspel.

Det är sannerligen inte svårt att bli medryckt, varken som barn eller som vuxen. De olika showerna håller mycket hög kvalité, och det som imponerar mest är alla barnskådespelare som verkligen är riktiga proffs. Vi skrattade gott när äldsta dottern, helt inne i historien om Pippi och sjörövarna, satt och ropade peppande kommentarer och tips så att Pippi skulle hitta sin pappa. När Pippi efter showen sedan kom och hälsade på alla barnen och sa hej då, var ögonen stora som tefat. Snacka om star strucked! 

Pippi Långstrump
Pippi och sjörövarna

Astrid Lindgrens värld lyckas bra med att hantera en märklig situation

Något som särskilt utmärker Astrid Lindgrens värld är att alla byggnader, lekplatser, kulisser och serviceinrättningar ser ut att vara i mycket gott skick. Inget av det vi tittade på eller använde såg ut att vara slitet. Det är ganska imponerande när man normalt sett hanterar tusentals barnfamiljer varje år. Det märktes dock tydligt att saker och ting var annorlunda i år. Parken hade väldigt få besökare, vilket såklart beror på att de följer de restriktioner de fått. Överallt satt markeringar som angav avstånd för köande, och man såg även till att bara en person i varje familj stod i kön till showerna. Utanför varenda butik och restaurang fanns handsprit utplacerat, och personalen gick konstant runt och desinficerade beröringsytor.

Att hålla avstånd var således inte några som helst problem. Faktum är att det onekligen finns fördelar med att man slipper köa allt för länge, särskilt när dagen på Astrid Lindgrens värld bjuder på 30-gradig värme.

Astrid Lindgrens sagor

Något som det dock finns utrymme att förbättra är möjligheterna att underhålla sig för oss ”vuxna barn” mellan showerna. Ja, ni får tycka att jag är en sopig förälder om ni vill, men den som inte tröttnat på att titta på när två femåringar åkt dragflotte för fyrtiosjunde gången, den ljuger. Framförallt kan jag tycka att det saknas saker att göra tillsammans med barnen. Bortsett från det lilla vattenkriget vi drog igång, så var det ganska få av aktiviteterna där jag kunde göra annat än att titta på. Men men, det viktigaste är såklart att ungarna hade kul, och det hade de definitivt!

Vi kommer med största sannolikhet att återkomma till Astrid Lindgrens värld framöver. Framför allt för att hon skrivit sagor som ungarna kan växa in i. Från Lotta på Bråkmakargatan och Pippi Långstrump, som är väldigt snälla historier, till Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta som är bitvis mer otäcka. Så barnen kommer förmodligen ha utbyte av att åka hit många år.

Inatt sover vi på campingen precis intill Astrid Lindgrens värld (en recension kommer senare på campingen under Campingplatser). Under morgondagen ska vi kika på omgivningarna, och bland annat besöka Katthult och gårdarna där Barnen i Bullerbyn spelades in. Vi tror att resan sedan går vidare mot Ulricehamn, men som vanligt med oss kan det mycket väl ha förändrats fyra gånger innan avfärd faktiskt sker.

Smultronställen längs Utflyktsvägen

Smultronställen längs Utflyktsvägen

Visste ni att det finns en väg som faktiskt heter och är skyltad ”Utflyktsvägen”? Det gjorde i alla fall inte vi…fram tills igår vill säga.

Efter att under gårdagen ha landat på Arkösunds Camping, ville vi såklart även utforska Arkösund. Sagt och gjort så tog vi Pärlan de kanske 5 minuternas körväg ner till den lilla hamnen. Dagen bjöd tyvärr dock inte på så mycket till badväder, vilket rent krasst gjorde att det inte fanns så mycket att göra i Arkösund. Dessutom var det nationaldag, vilket gjorde att den lilla utställningen om djurlivet i skärgården var stängd. Dock tog vi en promenad bland klipporna, och visst är skärgården vacker. Det är svårt att påstå något annat.

Arkösund Skärgård
Arkösund Hamn

När vi tittat oss mätta på skärgårdsvyerna för den här gången, och det i ärlighetens namn började bli rätt kallt, hoppade vi in i Pärlan igen. På vägen till Arkösund hade vi nämligen sett en skylt mot en glassfabrik, och det fick vi ju såklart inte missa. På Sänkdalens Gård producerar man egen glass, som helt ärligt smakade himmelskt. Noomie tyckte chokladglassen var bäst, själv rekommenderar jag starkt jordnötskolan. Den lilla gårdsbutiken består egentligen bara av ett två kvadratmeters rum, där man går in, väljer glass och swishar betalningen. Hur smidigt som helst, och väl värt en liten avstickare.

Sänkdalens Glass

Under glasspausen försökte vi googla lite grann för att se vart vi skulle styra färden härnäst. Valet föll på Oxelösund, vilket inte var så lång väg att köra från där vi var. Vägen dit såg också mysig ut (resan är målet, ni vet 😉 ), med ganska mycket småvägar. Vi ställde GPSen, och vid första vänstersvängen såg vi skylten mot Utflyktsvägen. Självklart var det givet att välja den vägen, och försöka ta reda på vad som avses med den.

Utflyktsvägen – Smultronställen från Bråviken till Stockholms södra skärgård

Ganska snart var det dags att stanna för att göra lunch, och precis där vi stannade såg vi skylten mot ett kafferosteri. Är det något man inte har några vidare diskussioner om, eller kompromissar med i vår familj så är det vikten av bra kaffe. Så när vi slängt i oss maten åkte vi ner till hamnen i Kvarsebo, där vi snabbt hittade Qvarsebo Kaffe. Här tog vi såklart var sin kopp kaffe. Noomie fick en chokladboll och flädersaft, Linnéa åt någon lakritstårta, och jag åt den bästa biskvin jag kan minnas att jag ätit. På riktigt så är Qvarsebo Kaffe värt en egen utflykt, vilket fika! Stället ser inte så mycket ut för världen utifrån, men sannerligen kan skenet bedra.

Färja över Bråviken
Kvarsebo Kaffe, Qvarsebo Kaffe

På Qvarsebo Kaffe hittar vi en broschyr som förklarar vad Utflyktsvägen går ut på. Tydligen har man gjort en gemensam satsning på turismen längs hela vägens sträckning från Bråviken till Stockholms södra skärgård. När vi själva åkte längs vägen kunde vi konstatera att det knappt gick 200 meter mellan varje gårdsbutik, sevärdhet eller annat utflyktsmål. Givet kunde vi inte stanna vid alla, men upplevde det som en väldigt mysig väg att köra, och som gjord för att utforska med husbil. Vidare följde vi Utflyktsvägen mot Oxelösund, med en liten avstickare till Jula i Nyköping för att köpa lite prylar till garaget i husbilen.

Vi stannade för natten på Strandstuvikens Camping (recension kommer under campingplatser), där jag till min egen förvåning upptäckte vid grindarna att jag varit förut. Jag och min fiskekompis Viktor bodde i en av stugorna här när vi deltog i SM-finalen i gäddfiske som gick här det året vi var med. Märkligt att jag hade noll igenkänning förrän vi stod precis vid portarna, men det säger en del om mitt ”fantastiska” lokalsinne. Summa summarum blev detta en dag i fikats tecken. Men å andra sidan, finns det något mer svenskt än just fika, och därmed en bättre aktivitet den 6e juni? 

Pärlan Husbil Burstner Lyseo
Varning för…struts?!

Varning för…struts?!

Efter att ha gått igenom en mycket speciell vår där man kanske helst velat göra som en struts och sticka huvudet i sanden (eller hur var det nu, gör de verkligen det?). Men nu är det i alla fall äntligen dags att komma ut på vägarna med Pärlan igen. Hela familjen har såklart längtat något otroligt, då det här med att sitta still på samma ställe under längre perioder inte är grejen för någon av oss. Vi satte oss därför i bilen och ställde siktet på Arkösund, av den enkla anledning att där har vi aldrig varit. Ett klassiskt Husbilsbus med andra ord. På vägen mot Arkösund så ser vi en stor skylt längs vägen med reklam för Vikbolandsstruts, den lokala strutsfarmen. Efter cirka 2,4 sekunders övervägande var saken klar, klart vi ska åka dit!

Sagt och gjort, och vi börjar följa skyltarna mot farmen. Det blev en klassisk ”en liten väg, som blir en mindre väg, som blir en ännu mindre väg”, men det var hela tiden bra skyltat. Tillslut når vi den lilla grusvägen in på gården, och skrattar till när vi ser ”varning för struts”-skylten. Något hundratal meter senare ser vi den första fågeln, och ett ”wooooooooow” drar genom hela bilen. Säga vad man vill, men det är sannerligen mäktiga djur vi pratar om. Den första strutsen vi möter på, som vi tror är en hane (eller heter det tupp?) är helt enkelt brutalt stor. De kan bli tre meter höga och väga en bit över 150 kilo. Den här va såklart knappas så stor, men jag kan lova att det kändes så. Till och med jag kände mig rätt liten.

Runtomkring på gården finns också massa aktiviteter som passar en barnfamilj utmärkt. Där finns en lite lekpark med gungor, sandlåda, gungbräda, och till Noomies stora glädje en studsmatta. Det finns också andra smådjur, bland annat kaniner och höns, att titta på. För oss vuxna var det kanske än mer intressant att titta i gårdsbutiken. Här fanns allt från prydnadssaker till kött- och charkprodukter till försäljning. När vi kom till gården var vi allihop rätt hungriga (och den här knäppa familjen är INTE roliga att ha och göra med när vi inte får mat), men det var ju lätt löst med en strutskorv i det lilla fiket.

Höns på Vikebolanets Strutsfarm

Sticka huvudet i sanden som en struts…really?

Summerat så blev detta en superrolig utflykt, där vi dels lärde oss en massa om denna fågel, men framför allt fick se dessa mäktiga djur på nära håll. Vi har sett dem tidigare när vi varit på djurparker, men aldrig kommit dem såhär nära. Vi pratar alltså om ett djur som kan bli 3 meter långt, kan springa i 80 kilometer i timmen, och aldrig någonsin stoppar huvudet i sanden. Däremot stod vi och undrade varför de stod och pickade på marken och på betongfundamenten. Tydligen beror det på att de måste ha småsten i magen för att kunna smälta maten. Vilka märkliga djur!

På kvällen landade vi på Arkösunds Camping (kommer en recension under campingplatser av stället senare), och vi var alla rätt så trötta. Men självklart så avslutade vi dagen med att tillaga en strutsstek med ugnsstekt potatis och café de Paris-sås. Resultatet blev kanon, en av de bästa husbilsmiddagarna hittils. Både jag och Linnéa tyckte att köttet påminner mer om nötkött än om fågel, och smaken var verkligen super. Det kommer helt klart bli mer av denna pippi på menyn framöver. 😉 

Vikbolandsstruts, gårdsbutik
Struts, sås och potatis