För att förstå sammanhanget, rekommenderas starkt att du först läser del 1 och del 2, som du hittar genom att klicka på dem. Mycket nöje!

Här börjar nu den absolut bästa semester och sommar vi haft hittils. En underbar semester på många sätt, som ni som följer oss fått glimtar av i våra ordinarie blogginlägg. Alla delar har dock inte avslöjats ännu, utan i det här inlägget får ni lite mer ”bakom kulisserna”. Det vi kan säga är att det var definitvt INTE tack vare Forsbergs Fritidscenter vi fick den fantastiska semester vi fick.

Utöver den första lilla övernattningen på hemmaplan, så gick den första resan gick först till Karlstad med en avstickare till Grums och senare till Kristinehamn. Vi var ute med bilen i en lite dryg vecka, och både jag, Linnéa, Noomie och Shaggy älskade husbilslivet från första stund (Lowe var kanske lite mer skeptisk, mest för att han inte kunde sitta klistrad på sin mamma hela tiden när vi körde). Vi lärde oss ganska snabbt hur bilen fungerade, och vad det verkade så fungerade allt precis som det skulle. Visst var bilen lite sliten och omodern, men allt fungerade. Efter den första veckan åkte vi hem med inget annat än en stark längtan att bara få ta oss ut igen.

Efter några veckors arbete är det dags att ge sig ut för andra gången. Det är nu saker och ting börjar spåra ur för andra gången, och nu rejält!

Faktum är att första gången det hela ballar ur är drygt 300 meter ifrån avfarten till Mantorp där bilen köptes. Vi har precis påbörjat resan och precis när vi passerar avfarten ska jag av någon anledning sänka farten med bilen, och släpper således gasen. Så fort motorbromsen går i, så stannar bilen. Japp, stannar! Motorn helt enkelt slås av från ingenstans. Vi rullar sakta ut i vägrenen och stannar. Jag startar om, och allt är som vanligt. Vi diskuterar hur vi ska göra, om vi ska avbryta semestern och lämna in bilen på reparation. Men eftersom allt verkar funka, bestämmer vi oss tillslut för att chansa och fortsätta semestern. När kör vidare igen beter sig bilen normalt, så både jag och Linnéa tänker att det måste bara varit någon tillfällig fnurra på tråden.

Med sikte på Strömstad rullar vi vidare, och ungefär halvvägs där börjar bilen bete sig märkligt igen. När man motorbromsar slår motorprotect-läget i. Bilen börjar gå illa och är kraftlös. Gasar man till litegrann så hoppar den igång igen och beter sig normalt. Således kör vi resten av vägen till Strömstad med extremt lite motorbromsande, och så fort vi får möjlighet stannar vi till hos Mekonomen Strömstad där vi träffar en supertrevlig kille. Jag beskriver felet för honom, och han följer med ut till bilen och kikar. Han säger som det är, att han såklart inte kan lämna några garantier för att det inte är någon fara, men att han tror att det inte är några problem för oss att fortsätta semestern. Delvis lättade, men med en oro i kroppen fortsätter vi trippen söderut längs kusten.

Vi fortsätter en fantastisk resa längsmed kusten, med en bil som ungefär varannan dag beter sig normalt och varannan dag beter sig skumt. Jag är också i telefonkontakt med Forsbergs som säger åt oss att de inte heller tror att det är några problem att fortsätta. Under resan gör vi flera stopp hos andra husbilshandlare, bara för att kika på vad som finns. Lite av en hobby vi skaffat oss under regniga dagar. Framför allt stannar vi på Hymer Center i Göteborg, där historien tar sin nästa vändning.

Det är en regning dag i Göteborg när vi kliver in på Hymer Center. Vi börjar gå runt och kika bland alla bilarna, lika imponerade av hur fina husbilar det finns som över hur mycket de faktiskt kan kosta. När vi som mest går där och florerar, sticker en av säljarna (som vi senare fick reda på heter Peter) in huvudet och frågar hur det går. ”Jo tack, det går fint” svarar jag, ”Vi bara tittar lite.” ”Jaha, se där ja,” fortsätter Peter, ”Vad tittar ni på för något?”

Här efter följer ett 5-10 långt samtal mellan oss och Peter, där han är genuint intresserad av vilka vi är, var vi kommer ifrån, hur det kommer sig att vi tittar på husbilar och så vidare. Efter detta säger han till oss att ”Ni får jättegärna kika vidare såklart, men innan ni går så finns det en bil jag skulle vilja visa er. Har ni tid med det?” Självklart blir givetvis svaret, och vi blir visade ut på parkeringen och Peter öppnar dörren till en bil som checkar av exakt allt det vi pratat om att vi saknar i bilen vi har nu och som vi sett i andra bilar och tyckt om. Det enda som saknades var två USB-uttag vid den stora sängen, på vilket Peter svarar att”det är inga problem, det kan vi montera dit”. Behöver jag säga att det är en exakt likadan Bürstner Lyseo som vi nu gör våra turnéer i? Jag som själv jobbar med försäljning hela dagarna, kan inte annat än vara imponerad över den kompletta behovsanalys Peter gjorde, och det genuina intresse han visade i oss som kunder. Vi tog så klart en offert på den ”perfekta” husbilen, och en annan gång kan vi ta historien om vi och våra barn totaldemolerade Peters kontor.

Hur som haver blev det absolut ingen affär vid det här tillfället, vi hade inga som helst planer på att köpa någon ytterligare husbil, och framför allt inte en ny och i snudd-på-miljonen-prisklassen. Vi åkte vidare och efter att ha besökt goda vänner ute på Öckerö fortsatte vi färden söderut. Under färden tycker vi båda att det börjar lukta konstigt i bilen. Inte konstigt som i mögel, utan konstigt som i offentlig toalett. Inte en supermysig lukt att spendera dagarna i. Vi börjar gräva och gräva, städar såklart toaletten minutiöst (med fyraåringen och en hemlighållen olycka i åtanke). Men ingenting verkar hjälpa, ingenting får faktiskt bort lukten. Inte ens när vi slutar använda toaletten i bilen försvinner den. Dessutom kommer den starkast från under ena soffan. När vi tar en avstickare och når Ullared är det så olidligt att vi får riva ut så mycket som går och högtryckstvätta bilen utvändigt och skrubbar varje kvadratcentimeter invändigt med starkt luktande rengöringsmedel. Det maskerar åtminstone lukten såpass att det går att vistas i bilen. Det är nu vi börjar ana att vi har blivit lurade, och att vi behöver hitta en annan bil.

Vi börjar nu ett mer aktivt letande, och får den första kallsupen direkt när vi (för att få ett hum av värdet) ställer förfrågan på en husbil och inbyte av den vi har. Första budet från Vincents Husbil och Husvagn i Varberg: 100 000kr under inköpspris, innan de ens granskat bilen. Andra stället gav 70 000 under inköpspris. Tredje stället 80 000 under inköpspris. Känslan av att vara grundlurade infann sig nu hos både mig och Linnéa. Då visar det sig att Forsbergs har en nästan likadan bil som den vi tittat på hos Hymer Center, så per telefon får jag en offert från Forsbergs på den bilen plus inbyte. Denna gång 20 000 under inköpspris, vilket såklart kändes betydligt bättre. Men vi ville ju såklart undvika en till affär med Forsbergs som pesten.

Skulle vi nu tvingas att göra ytterligare en affär med en firma vi inte litar på, bara för att rädda den tidigare som vi inte varit nöjd med? Det kändes ju givetvis inte alls bra. Men ibland tar saker även en vändning till vår fördel. Det är sällsynt, men det händer. I sista delen avslutar vi hela historien om hur vårt husbilsliv började (och nästan slutade), men precis som inlägget antyder så va ju detta bara början på något helt fantastiskt…

 

Fortsättning följer i Del 4…