Då vintern inte riktigt slagit till än, åtminstone inte i Östergötland, och vi sedan tidigare haft ett försenat julfirande inbokat i mellandagarna, blev det en husbilstripp i dagarna. Jag har lyckats få lite långledigt efter en november-december som traditionsenligt varit helt galna på jobbet. Ingenting kan då matcha den mentala utandning som infinner sig när vi väl kommer iväg och bara får tid med varandra ett par dagar. Kunna släppa precis allt och bara fokusera på att umgås med varandra, käka frukost med en utsikt över Vättern (en vy som är svårslagen faktiskt), och bara få vara i stunden är en lyx som jag är tacksam över att ha.

Resan bär av söderut, med ett första stopp utanför Gränna där vi sov för natten. Givetvis slår den första kylan till och vi fick direkt en första natt med minusgrader. Det ställde såklart till det litegrann eftersom vi inte riktigt känner bilen ännu. Ska ju erkänna att det var med viss nervositet jag konstaterade att värmeanläggningen gav felmeddelande och inte verkade fungera. Efter lite pillande visade det sig dock bara vara så enkelt som att gasolflaskan tagit slut. Ut och byta flaska, och det hoppade igång igen.

Gårdagskvällen bjöd på traditionellt julfirande, med jultomte, paket och inte minst en galen massa julmat (undertecknad passade såklart på att ta en jultupplur efter maten). Framförallt så hade min lillebror lyckats producera den bästa knäck jag någonsin ätit. Noomie hade en fantastisk kväll då hon dels fick nått paket, men framför allt fick en massa lektid med sina kusiner.Efter att barnen fått sina grejer vart det dags för julklppsspelet för de vuxna . Då vi har en lite lätt störd humor i familjen så var ju ockkå ”vinsterna” därefter. Dock vart både jag och Linnéa rejält nöjda då vi tyckte oss plocka båda toppvinsterna. Ett paket med vin, Anton Berg-choklad och en öl, samt dessa två majestätiska muggar som passar som handen i handsken i husbilen.

Nu är dags för frukost i Husisen, och dagen spenderar vi med min mamma i lugn och ro. Största ansträngningen blir en promenad…om vi orkar 😉